Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERBOTTENS JÖKLAR.
203
för »fallet» lutar jökeln ganska regelbundet och är något högre
på midten, ett förhållande, som äfven gäller om dess öfversta del.
I följd af jökelns branta lutning och ojämna bädd äro
sprickorna * talrika. Oftast förekomma längd- och sidoremnor,
men transversella sprickor äro ej heller sällsynta. Sidoklyfterna
synas ofta typiska, isynnerhet vid södra berget på jökelns öfre
del, där de gå fullkomligt parallela med hvarandra. Några
remnor i jökelns öfre del tycktes hafva största bredden, men
de flesta sprickor vid »fallet» voro äfven betydliga. Här mättes
åtskilliga, som höllo resp. 3, 4, 5 m. Flera sådana voro
bredare längre ned åt »fallet», men där oåtkomliga för mätning.
Somliga remnor löpte tillsammans eller voro åtminstone mycket
smala på 5—8 meters djup, men många voro mycket djupare
och nådde troligen till jökelns botten. I en sådan nedsänktes
mätkedjan till 13 meter, men då förlorades ändan ur sikte, så
att djupet ej med säkerhet kunde mätas. Längdsprickorna på
jökelns nedersta del växla i bredd från några cm till ett par m.
De bredaste sidoklyfterna voro omkring 3 meter.
Isskiktens stupning tyckes i allmänhet vara mycket stark.
På flera ställen i sidoklyfterna vid norra moränen gingo
nämligen strukturbanden nästan lodrätt. Ogiverna eller de
båg-formiga ränderna på isens yta äro tydliga. Emedan jökeln är
mycket sprickuppfylld, förekomma äfven s. k. klyftband
(sammanläkta remnor) ofta, särskildt of van »fallet», där klyfterna
från jökelns öfre del blifvit hopläkta, och nedanför detsamma,
där remnorna i »fallet» sammanfogats.
Några mindre regelbundet slingrande bäckar förekommo
på isen. Två af dessa försvunno i jökelkvarnar, af hvilka en
var 1V2—2 m i diameter. Nedanför denna sågos flere hål i
isen — tydligen jökelkvarnens föregående lägen.
Största delen af isbrämet skjuter ned i en tjärn af starkt
slamuppblandadt vatten, som genom en bäck afflyter till Tärnaå.
Såsom bild 6 visar, slutar jökeln på en tydlig afsats i
fjället. D:r Svenonius anser icke osannolikt, att denna tillhör
* Här torde behöfva anmärkas, att de & kartskissen synliga sprickorna
icke äro exakt inlagda — åtminstone livad längden beträffar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
