- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 /
209

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄSTERBOTTENS JÖKLAR.

209

sålunda blir uppdelad i afrundadt rektangulära upphöjningar.
På jökelns nedra del fanns en jökelkvarn och i en delvis
hop-läkt bäckfåra var ett hål efter en annan dylik. I denna jökelkvarn
sågos ett stycke längre ned smärre stenar, infrusna i iskanten.

Vid jökelns nedre ända (bild 9) går en stor morän i en
båge, koncentrisk med ogiverna. Den når på ett ställe den
ansenliga bredden af 80 meter. Isen slutar i moränen och träder
på flera ställen i dagen, tydligast i ett par små bäckar, som
genomskära densamma. Blocken äro ganska stora och ofta
synnerligen djupt repade. I söder står moränen i förbindelse
med en samling af ur berget lössprängda, merendels
skarpkantiga block och stenar, som täcka isen företrädesvis i närheten
af A, men äfven på flera ställen.

Trakten närmast nedanför jökeln är jämn och sumpig.
Vattnet rinner i små rännilar fram ur moränen till en
obetydlig, nästan alldeles uppslammad tjärn inom detta område
och fortsätter genom en liten bäck till Tärnaå.

Nedanför jökeln och något närmare norra berget finnes
ett af långt 11 ’/2 m långt och D/g m högt block (S) (för öfrigt
det enda block af denna storlek nedanför jökeln och således
i ögonen fallande). Härifrån uppmättes den 19 aug.
vinkel-räta afståndet till isen på andra sidan moränen, hvilket utgjorde
162 m. Ett vertikalt streck på blocket angifver
utgångspunkten för mätningen. Söder om detsamma finnes ett
fotografi-röse, märkt F.

Klättrar man vid B uppför snöfonden, har man öfver
fjällryggen endast omkr. 800 m till närheten af punkten A på

Stuoravarejökeln n:r 3.

Denna i afseende på ismassans storlek och mäktighet den
betydligaste af Västerbottens jöklar är belägen i en åt öster,
söder och väster af fjällryggar kringgärdad dal på nordvästra
sluttningen af Sytertoppen. Den lutar i början icke
synnerligen starkt och med någon sänkning på midten åt nordväst.
Nedåt aftager denna midtelpartiets sänkning, lutningen ökas
och vrider sig mera mot norr. Jökelns nedersta ända lutar
Svenska Turis t/öreningens Årsskrift, 1897. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free