Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af att genom en lyckad bestigning hafva inom turistvärlden
infört begreppet om Sylarnes bestiglighet torde därför, äfven om
Storsylen bestigits redan 1868, böra tillkomma de tvenne
norrmännen och enkannerligen den förstnämnde af dem.
För sina försök i ofvannämnda syfte redogör denne i
turistboken i fjällhyddan vid Syltopparne på följande sätt: »I 1884
foretog jeg det förste forsög sammen med Hr. Kaptein
CHRISTIERNIN[1]; resultatet blev den gang kun en i tykkeste taage
kompasledet bestigning af Lillsylen. (En liden varde reistes.)
Samme aar en uge senere gjentoges forsöget (foranledigt ved
en kvarlemnat rendsel) sammen med Hr. L. O. Aas fr.
Trond-hjem. Kun Lillsylen besteget, da tvist om videre fremrykkning
opstod. Den 17 juli 1885 lykkedes endelig bestigningen af
Storsylen for förste gang i mands minde og kjennedom efter en
bestigningsplan, som senere er almindelig fulgt. Op paa den
Lillesyl (efter eggen nordfra fra norsk side) over eggen till den
Storesyl. Varde reistes. Mit reiseselskab var student ALBERT
RAVNÖ, Nordland.»
Under år 1886 tyckas Sylarne ej haft att glädja sig åt
något turistbesök, men 1887 bestegs Storsylen af tre svenska
turister, af hvilka en varit och två fortfarande äro Svenska
Turistföreningens tjänstemän. En af dem skref i föreningens
årsskrift 1888 under det i denna publikation välkända märket
L. A. en uppsats med titel Syltopparne, i hvilken han skildrar
utrustningen för en färd till Sylfjället, vägen dit samt
bestigningen. Denna skildring bidrog att fästa de svenska turisternas
uppmärksamhet på Sylfjället, och från dessa 3 turisters besök
daterar sig tvifvelsutan det lifliga intresse, med hvilket
turistföreningen omfattat Sylarne.
Enligt L. A. fordrades på den tiden en tämligen vidlyftig
utrustning för en tur till Sylarne. Ville man ej riskera att
öfverraskad af otjänlig väderlek i köld, regn och dimma
öfvernatta under bar himmel på högfjället, var man nämligen
nödsakad att medföra tält m. m. Det enda skydd, man annars
hade att påräkna under vandringen till det omkr. 3 mil från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
