Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
JOHN LUNDGREN.
Alla äro ej specialister på att bestiga fjälltoppar. Hvad ligger
då närmare till hands än att försöka sin lycka med metspöt,
så mycket mer som flugfiske med metspö i och för sig är den
mest spännande idrott, man kan taga sig för.
Ett sådant påstående kan nog synas som en paradox för
folk, som ej känna mera om metspöt än den gamla engelska
definitionen: en käpp med en narr i den ena ändan och en
fluga i den andra, eller enligt en annan version, en latmask i
den ena och en metmask i den andra ändan. Men låt dessa
herrar blott få smak på nöjet, och jag är säker på att det skall
låta på annat sätt.
Ingen bland våra fiskar säljer sitt lif så dyrt som laxen,
öringen eller harren. Då han därjämte besitter stor styrka och
uthållighet, samt äfven, åtminstone i mera civiliserade vatten,
så stor slughet, att man endast genom ytterlig försiktighet och
med användande af finaste ref och minsta krokar lyckas öf v
erlista honom, så blifva de stridande tämligen jämnstarka. Ty
med så fina don duger det ej att tjurhålla, ännu mindre att
bara hala på, utan man får liksom vid dressyren af en remont,
»ge och ta’» tills fisken slutligen uttröttad lägger bredsidan i vädret
och utan motstånd låter sig bringas inom räckhåll för håfven.
Att äfven våra skandinaviska foreller ej äro så lätta att
lura, visar följande exempel. Jag hade en dag i somras gått
och fiskat längs Svonaa i Dovre fjeld, men utan synnerligt
resultat. Just vid åns utlopp i en liten sjö (där stå alltid de
bästa fiskarne) fick jag se, huru en riktig gammelfar på så där
en 3 kilo majestätiskt steg upp mot den förbiflytande flugan,
nosade på den och därefter med stort förakt återvände till
djupet. Förnyade kast kunde ej vidare bringa honom till ytan.
Men att lämna honom utan vidare försök kunde aldrig komma
i fråga. Jag gick min väg för att låta honom lugna sig något,
återvände om en stund krypande och dolde mig bakom en buske
en liten bit från stranden. Därefter försökte jag, utan att bli
sedd, efter hvarandra en annan sorts fluga, ett forgyldt blänk och
ett par konstgjorda fiskar, allt med omkring 5 minuters mellanrum.
Men förgäfves; blott en gång, och det var efter blänket, fick
jag honom upp till ytan igen för att titta, men utan att nappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
