Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
JOHN LUNDOREN.
Kan man skaffa en flat sten, så lägges den på ett par
andra stenar horisontelt öfver elden. Kär stenen blifvit så
varm, att vatten fräser därpå, lägger man utan vidare på
stenen den rensade och fläckta fisken (har ryggbenet blifvit
borttaget, är det så mycket bättre) med skinnet nedåt, sedan den
blifvit beströdd med något fint bordsalt. När fiskens
halfge-nomskinliga mörkröda färg öfverallt förändrats till en mera
ogenomskinlig gulröd, är den färdig. Om man ej kan anskaffa
en flat sten, så kan man reda sig ändå. Fisken rensas men
fläckes ej. Därefter afskalar man barken på en alnslång frisk
tall eller grankvist, spetsar den i lilländan, sticker den längs
ryggbenet genom fisken och skär i denne senare på bägge
sidor tvärskåror nästan in till benet, så att värmen bättre må
tränga in. Sitter fisken ej stadigt på spettet, kan man
fastbinda hufvud och stjärt. Sedan elden upphört att brinna med
låga och blott glöder, hålles fisken öfver glöden och vändes
emellanåt; länge dröjer ej, förr än den är genomstekt. Tro
mig, det är med en viss andakt, som man ur sin fältflaska tar
en liten pärla på en sådan fisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
