Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
ADOLF BERENCRETJTZ.
Hon rodnar under sminket och breder solfjädern öfver sin unga
barm! Hvem det är? En af värdinnorna, Christine von Dohna.
Den andra värdinnan, lilla Gustafva Cedercreutz, sitter till
höger om Excellensen Palmstierna. Så, nu är klockan öfver
fem och nu är middagen slut. »Gå vi ut, min nådiga, i väntan
på kadriljen? Får jag dansa den med er?» »Nå, så första
menuett?» »Men hörde Ni ej redan rumormästarens kvällsringning?»
»Jaså, verkligen! Haf va deras Excellenser utverkat intendentens
tillstånd till dansens fortsättande?» »Till klockan tolf, säger Ni».
»Nå, en prins kommer ej till världen hvar dag». — — —
Nu har det mondaina lifvet tystnat under de höga träden
i Medevi brunnspark. Där är stilla landtlig fridstämning, ett
älskligt och vemodigt tycke hvilar öfver det hela. Har du sett,
huru farmors anlete lyser upp, när hon talar om sin ungdom.
Det kommer en glans i ögonen, som gör, att du icke ser, huru
gamla och fårade hennes kära drag äro. När sommarsolen
gjuter sin glans öfver den åldriga parken och de gammaldags
små husen i Medevi, tänker jag på farmor. — -— —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
