Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
JOH. AVALDEKSTEÖ1T.
voro sålunda 6 man, och 2 och 2 höggo vi uti hvar sin kanot
och buro dem förbi forsarne. Den fjärde kanoten måste vi
emellertid lämna kvar så länge, och 2 af oss fingo sedan
återvända efter den.
En sådan väg förbi en fors kallas däruppe »morka» ocli
är naturligtvis oftast endast en upptrampad gångstig, oftast
äfven en eländig sådan. Ingen har något särskildt intresse af
att lägga ned något dagsverke på att rödja den och göra den
bättre. Den är därför i år likadan som den var i fjol, blott
med den skillnad, att den kanske nu korsas af en eller annan
kullblåst gran mera än då.
Forslandet af kanoterna förbi forsarne var naturligtvis en
smula besvärligare än att behagligt paddla sig fram öfver en
lugn insjö. Men något besvär att klaga öfver var det dock ej.
Det var tvärt om ganska skönt att få en smula omväxling och få
röra litet på sig, sedan man suttit i kanoten hela förmiddagen.
En smula tid tog det emellertid, innan vi blefvo färdiga
att fortsätta vår färd öfver nästa sjö. Det var Purkijauresjön,
som nu utbredde sig framför oss. På den 3 å 4 kilometer
af-lägsna Purkijaureholmen sågo vi några små hvit- och
rödmålade hus, och de blefvo nu vårt nästa mål. Det led redan
mot middagen. Vi började känna oss litet hungriga, och i det
lilla Purkijauresamhället hade vi beräknat kunna få oss fisk
och filbunke till lifs.
Dit styrde vi således vår kurs.
Pedan på afstånd hade våra kanoter blifvit observerade från
ön och där väckt ej ringa förvåning. Småbarnen sprungo in
efter sina pappor och mammor, och snart sagdt hela samhället
var på benen för att taga emot oss vid stranden.
Purkijaure syntes vara ett litet välbärgadt och hemtrefligt
samhälle. Det bestod af, som jag vill minnas, en 5 å 6
familjer, naturligtvis alla i släkt med hvarandra. Alla syntes
vara nöjda och belåtna med sin lott. Ingen nöd eller brist
syntes råda. Filbunke fanns det åtminstone godt om, och vi
sutto snart alla 4 inne i en liten treflig kammare med hvar
sin träsked och med ett stort fat filbunke emellan oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
