Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
JOH. WALDENSTRÖM.
vidare. Men det gick ej längre med samma fart. Vägen
föreföll oss längre än kartan utvisade. Vi började längta efter att
komma fram, och tanken på en god filbunke och en god säng
var snart det enda, som eggade oss framåt.
Först omkring 1/212-tiden på natten kommo vi till slut
fram till Parkijaure. Men hur där såg ut! Det var allt annat
än hvad vi föreställt oss. Bodde där människor eller ej ? Ett
par halft förfallna hus och en gammal lada tycktes vittna om
att det visserligen en gång, men för länge sedan, funnits
invånare på stället. Hur kunde väl detta hänga ihop? Vi hade
ju af en med Lappland oeh lappländska förhållanden mycket
bekant person fått den uppgiften, att Parkijaure skulle vara ett
litet hemtrefligt ställe, där vi med god smak skulle kunna taga
in första natten.
Vi funderade länge både hit och dit, och till slut kommo
vi underfund med att vi måste ha varit utsatta för något
misstag. Vår sagesman hade utan tvifvel sagt Purkijaure, men vi
hade sedan ej gifvit akt på den lilla skillnaden i namn, utan
sammanblandat Purkijaure och Parkijaure.
I sanning ett högst miserabelt misstag!
Trötta som vi voro, ville vi ändå se, hura det såg ut inne
i stugorna, och om det ändå ej skulle gå an att dröja kvar öfver
natten. Vi klefvo in i den ena stugan. Den var synnerligen
tarflig och snuskig. Och ingen mänsklig varelse fanns där.
Endast en stor katt låg i sängen och spann. Emellertid hade
en gårdshund varseblifvit vår ankomst, och af hans skall
väcktes slutligen inbyggarne på stället, och två gamla ruskiga och
snuskiga karlar kommo utstapplande ur ladan för att se, hvad
som månde vara å färde. De voro förskräckligt snuskiga och
sågo allt annat än förtroendeiogifvande ut. Och fullkomligt
omöjliga föreföllo de oss i allt. Korta vresiga svar var det
enda, som vi kunde locka ur dem. Det var högst oangenämt,
allrahelst som vi på förhand gjort oss så stora föreställningar
om Parkijaure och hoppats på att där finna ett trefligt
nattkvarter.
Vi voro trötta och hungriga och obeslutsamma om, huru
vi skulle göra. Dessutom började det nu regna och blef ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
