Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÅN EN KANOTFÄRD I LAPPLAND SOMMAREN 1892. 321
gumman. Och sedan vi rensat laxen, kokade min far en
härlig laxsoppa. Den smakade förträffligt; men nästan ännu
förträffligare smakade därpå den inkokta laxen. Sedan vi så
ofvanpå laxen fått oss en kopp kaffe, kände vi oss synnerligen
belåtna. Yi kastade oss ned på ett par madrasser och täcken,
som gumman släpat in och lagt på golfvet åt oss. Därefter
bredde vi öfver oss våra egna filtar och sofvo middag en stund.
Så fortsattes åter färden. Den gick nu från Tjåmotis till
Niauve. Den sträckan är något mer än 1 sv. mil lång och
till-ryggalades på halfannan timme. Afven på eftermiddagen var
det regnigt och tjockt, och vi voro därför ganska nöjda med
att i god tid komma fram till Niauve.
1 Niauve blefvo vi ej så vänligt mottagna som i Tjåmotis,
utan tvärt om på ett riktigt vresigt och oförskämdt sätt. Och
först genom att sätta hårdt mot hårdt fingo vi gumman i Niauve
en smula medgörlig. Af hvad anledning vi där blefvo så
ovänligt bemötta, vet jag ej, men troligen kände sig herrskapet där
en smula för fint för att behöfva logera hvilka främlingar
som helst.
I Niauve lågo vi öfver natten och fortsatte morgonen
därpå, d. v. s. tisdagsmorgonen, vidare till Kvikkjokk. Vi buro
kanoterna först den ett par kilometer långa morkan förbi
Ni-auveforsarne. Därefter gällde det för oss att genom ett ganska
starkt strömdrag taga oss öfver till en ö, som rundtorn
kring-forsas af älfven och öfver hvilken vi därför måste fortsätta
bärandet af kanoterna. Karlarne, som vi fått till hjälp från
Niauve, satte sig i en roddbåt, men vi skulle i våra kanoter söka
taga oss öfver till ön.
Strömdraget var emellertid väl starkt. Vi arbetade af alla
krafter, och de smäckra paddlarne sviktade betänkligt. Men
ändå gick det knappt en tum framåt.
Och bäst det var, brast min paddel och jag råkade i drift.
Det hade kunnat aflöpa ganska illa. Det var ej långt ned till
Niauveforsarne. Man hörde dånet af dem.
Med det paddelblad, jag ännu hade kvar, kraflade jag mig
emellertid in i bakströmmen bakom en stor sten. Och därmed
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1897. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
