- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 /
323

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MISNEN ERAN EN KANOTEÄRD I LAPPLAND SOMMAREN 1892. 323

Vi njöto i fulla drag, och endast i makligaste tempo höjdes
och sänktes paddelbladen i den kalla vågen. Vi gledo sakta
endast tum för tum framåt öfver Saggatsjöns lugna spegel

När man så nalkas Kvikkjokk, har man att ro genom ett
fullkomligt deltaland. Fjällfloden mynnar här ut i Saggat och
genomkorsar därvid den låga Kvikkjokksdalen i alla riktningar
bildande flera större och mindre öar, som den omslingrar med
sina armar. Vi rodde in i den första bästa af flodarmarne.
Den var ej bredare, än att vi måste ro 2 och 2 för att komma
fram. Den gick i bukter och slingringar mellan stränder, som
voro beväxta af täta lummiga videbuskar, hvilka hängde ända
ned till vattenbrynet. Det var hänförande trolskt. Vi sågo
ej något slut på kanalen, icke heller längre mynningen, där vi
kommit in. Det gick oafbrutet framåt i bukter och slingringar
mellan stim af myriader mygg, som muntert dansade öfver
vattnet och i videbuskarue.

Och i fonden högt öfver våra hufvuden reste sig den
snötäckta Vallispiken.

När vi så rott en god stund, kommo vi ut i flodens
huf-vudfåra och fingo nu sikte på det lilla Kvikkjokksamhället, där
det låg täckt inkiladt i dalsänkningen mellan Vallispiken och
Snjärak.

Hela samhället bestod af vid pass ett 10-tal små stugor
eller för att begagna ett mera betecknande namn — af ett
10-tal små kåkar. Tvenne gårdar voro emellertid af ett solidare
utseende. Det visade sig vara prästgården och
gästgifvaregår-den. Prästgården var t. o. m. elegant, åtminstone tedde den
sig så mot de omgifvande husen.

Så mycket tarfligare syntes oss däremot en stuga, som, att
döma af den därbredvid stående klockstapeln, måste vara kyrkan.

Vi voro nu snart i land, stjälpte om kanoterna på
gräsmattan invid stranden och begåfvo oss upp till
gästgifvare-gården. Där möttes vi innanför dörren af en faslig rök. Vi
undrade till en början, hvad det kunde betyda, men förstodo
snart, att det var ett skyddsmedel mot myggen. Röken kom
från en gryta, som stod strax innanför dörren och innehöll
något surt ämne, som kolade och rykte förskräckligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free