- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 /
358

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358

HENEIK WEANÉK.

— På Glimmingehus ha vi varit redan i dag, du!

* — Jaså. Så ä här galgabacken vä Gislinga bro — men

där liggjer en hvid katt allti: dä ä Reslow, som sist ble
halshuggen där, så dä ä farligt å gå did sien dä ä mörkt. På ljusa
dan går ’ed nock an, helst som ni ä två. A så ä där två
ristningar på Jerresta hallar — en kan se gåren på backen där
borta. Bakom ligga de.

— Hör du, han ä inte’så dum ändå, som han ser ut, det
fä’t! sa den hvithufvade.

— Där ä figurer, som ska betyda farty å vagnar å
krigsfolk, säger Simris skolmästare, som begriper sig på så’nt bråte.

— Hör du, pys! Kan du följa oss dit.

— Nää!

— Hvarför inte? Du ska få betaldt för besväret. Och
här är ju bara en fjärdingsväg.

— Jag torrs inte.

— Hvarför det då?

— Mnää.

— Du ä väl inte rädd för oss?

— Hm. Mnää. Jooo! Mor sa, att ni kanske va
komi-anter, som ville ta mig te å dra positiv å dansa på lina.

— Han är för härlig!!

Och så skrattade de igen med full hals. Och så gingo de
ner och pratade med mor. De lofvade henne femti öre, om jag
finge följa med. Och det tog mor på det ömma, förstås, helst
när hon fick höra, att de voro oppifrån landet och hade varit
i Stockholm och sett kungen och att den ene var prästason
och den andre släkt med en landshöfding.

— Så får väl pågen följa er då! sa mor. I sen så
hyggje-lia ud, så I villen nock inte gjorra den stackallen nå’n förtred.
A trej daler ä bra å få så där te skänks. Men I fån vänta
lid, me’n han tar sina söndesklär på sig.

Skorna, de grå mollskinsbyxorna och den buteljgröna
verkens-tröjan voro på inom fem röda minuter. Och så sa mor:

— Läs nu en psalmvers då och då för dej själf. Du kan
för rästen gärna stickja psalmebogen i lomman. Han sa å han
va prästapåg, men en kan aldri tro köpstafolk, och bättre be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free