Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN TURISTLJFVETS FÖRSTA DAGAR.
361
— Vi ska betala hva som begärs!
— Så säga nu alla kringstrykare, innan de ha proppat
bällen på sig! sa hon.
— De ä turister! sa jag halfhögt. Den ene ä prästason,
och den andre ä släkt mä Konungens Befallningshafvande.
— A, du milde Melander! sa hon. Då ä de sådana, som
snika sig omkring å räkna kräken för folk och sätta opp skatten
för en stackall! Nej, vi ha ingenting å sätta fram för så’na
fina herrekarar!
— Nu ska mor inte vara barnslig — vi ge fan både
skatter och kreatur. Har ni inte ägg? Nå! Och fläsk, som
ni kan steka? Nå! Och groft bröd, hva? Nå! Det är allt
vi behöfva. Och tre stora filbunkar? Nåå! Jag visste väl
det! En sådan en mild gumma som mor!
Kvinnan töade opp, förstås. Gick ut och började rusta.
Det fräste snart i köket och började osa mat.
Om en stund kom mannen hem. Han var fasligt sur
strax, men se’n en af herrarne bjudit honom en riksdaler för
en flintspets, blef han också glad. Och ofvanpå den präktiga
middagen bjöd han på toddy och erbjöd dem skjuts till
Simrishamn. Han tyckte det var rent synd att så snälla herrar
skulle gå, förstås. Men under det manfolken drucko toddy
fick moran fatt i mig och drog mig ut i köket.
— Hur kan det vara, att du, som har en så gudfruktig
mor, är ute och stryker omkring med sådana där? Försök
inte å inbilla mig, att de inte ha nå’t rackarty bak örat —
du ska få se dä ä ett af förebuden till den Antikristiska
nöden, som där står om i Uppenbarelseboken! De tala ju inte
som folk — en kan knappt förstå dom. Och hvad ha de i
de där ryggabyltena?
—- Jaa, dä vet ja inte.
—■ Ser du! Du får inte följa mä dem länger — nä min
gosse får du ej. Utan du går hem nu om åvägen. De kunna
dra dej me tills dä bler kväll å de kunna sälja dig till
frimurarne — de ä kanske frimurare själfva, du!
Jag kände mig bra kuslig till mods.
När de så skulle bryta opp, sa den hvithufvade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
