Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett och annat om Mälaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och insläpptes slutligen i den åldriga, vördnadsbjudande
domkyrkan, som höjer sitt röda murverk ur skuggiga löfmassor,
med sitt höga läge behärskande hela staden.
I årsskriften för 1896 finnes af sakkunnigaste hand en
skildring af Strengnäs och dess många minnen. Vi torde
därför böra inskränka oss till att meddela några resultat af vår
och våra vänners fotografiska verksamhet i staden -— den
omnämnda artikeln 1896 kunde nämligen i brist på lämpliga vyer
icke illustreras -— och gå så ombord igen på Mörten, som
just när domkyrkklockan slår 7 kastar loss för att afgå till
Tynnelsö.
Efter en färd på 3/4 timme äro vi framme vid denna
ryktbara plats.
Det gamla slottet befinner sig nu i ett tillstånd af starkt
förfall. Det har upphört att vara beboeligt, men ännu icke
fått ruinens poesi. Ett snår af nässlor, hundkäx och
förgätmigej tränger ända fram till den väldiga slottskolossens fot,
men grönskan har ännu icke vågat storma själfva murarne.
Endast på det triangelformiga ornamentet öfver porten växer
ett ögonbryn af vajande gräs. I en stor del af fönstren äro
rutorna krossade, men fönsterbågarne sitta kvar. På trappor,
af hvilka endast tegelskelettet återstår, klättrar man upp
mellan väggar, hvilkas rappning tusentals besökande klottrat full
med namn och årtal. I de nakna rummen äro ofta golf och
tak borta. Det hela är utrymdt, öfvergifvet. Människan har
flyttat ut. Det återstår för naturen att taga huset i besittning.
Slottet har haft ganska växlande öden. Det är byggdt
på 1480- eller 1490-talet, men redan långt förut fanns vid
Tynnelsö ett slott, där Strengnäsbiskoparne bakom fasta murar
trotsade tidens stormar. Det är också till detta ställe sägnen
förlägger den bekanta konversationen mellan biskopen och
fiskaren: »Lax, lax lerbak etc», som, om den än icke visar, hur
Stockholm uppkom, likväl ger ett efter all sannolikhet ej så
oäfvet uttryck åt tidsandan på den tid, då biskoparne voro
herrar till Tynnelsö. Sedan kommo dagar, då slottets gamla
trappor genljödo under stegen af Kristian Tyranns
krigsknektar. Men dessa ljud tystnade för att efterträdas af tonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
