Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från en arkeologisk turistfärd på Öland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När de byggts och användts är mycket svårt att afgöra, de
tillhöra utan tvifvel förhistorisk tid, och att dömma af de få
tillfälliga fynd, som gjorts till exempel i Vipetorps och
Svarteberga borgar (se Ahlqvist), kan det ha varit under såväl
brons- som järnåldern. Systematiska gräfningar utgöra den enda vägen
att härvidlag komma till klarhet, men sådana äro ännu ej gjorda.
Då dagen ej var mer än halfliden efter besöket vid borgen,
beslöto vi oss för att fara vidare tvärs öfver ön bort till
Kapelludden i Bredsätra vid östra stranden för att se dess
minnesmärken från katolska tiden: S:t Britas kapell och korsbedningen.
På östra sidan är jordmånen ännu kargare, kalare och stenigare
än på den västra och landborgen är där lägre; vi foro öfver några
delar af Allvaren, som riktigt visade prof på dess nakna
ödslighet: det var själfva den spruckna, skrofliga, sönderflisade
kalkstenshällen, som här låg i dagen utan spår till vegetation; de
åkerfält, som uppträdde spridda längre utåt kusten, voro så
fulla med småsten, att myllen knappast syntes; och ändå voro
de öfverallt omgifna af breda gärdesgårdar af bortplockade
flisor och skärfvor. Vid denna färd tvärs öfver landet fingo
vi äfven i öfverflöd se en annan af öns egendomligheter: dess
väderkvarnar; de stodo tätt om tätt, och vårt orakel,
skjutsaren, upplyste, att till hvarje gård brukar höra en kvarn.
Kapelluddens nuvarande betydelse är att vara platsen för
en stor och präktig blänkfyr, och fyrmästarens familj är nu de
enda människor, som bo där; men under medeltiden, då sillen
gick till i Östersjön, var det en liflig hamn- och handelsplats,
Sykehamn kallad, som till och med hade stadsprivilegier ända
till 1580. Då hade – såsom det säges af S:t Brita vid hennes
afresa till heliga landet – ett kapell här blifvit uppbyggdt och
ett högt romanskt stenkors därutanför inom en liten stenhägnad
blifvit upprest för dessa fiskareskarors religiösa behof. Nu är
kapellet en ruin, liksom S:t Knuts kapell i Algutsrum, men det
gamla vackra korset står ännu kvar, väl bibehållet. Det var
ljufligt där nere vid sjöstranden att sitta under korset på den
gröna kullen och låta bilderna från flydda dagar glida förbi.
Sist i minnenas rad kom äfven en liten nutidsidyll, som
också tillhör platsen: sagan om den unge byggmästaren, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
