Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjällsjöfiske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJALLSJÖFISKE. 6?
Senare på kvällen fingo vi träffa Råndalsgubbarne, hvilka
med stor vänlighet tillbjödo oss att göra dem sällskap vid
hemfärden påföljande dag för att från Råndalsvallen på aftonen
fortsätta till Fjällsjöarne.
Den äldre af männen var en typisk representant för de
gamla härjedalingarne, kraftigt bygd, knotig och senfull. Det
har mer än en gång synts mig som en likhet mellan dessa
kraftfulla, arbetsslitna och härdade gestalter och de knotiga,
stormvridna furorna där uppe i fjällbandet, samma uttryck af
seg kraft samlad under hårda och sträfsamma lefnadsvillkor.
Anders Perssons allvarliga ansikte bar dessutom spår af blodiga
äfventyr. Ett stort ärr gick fram öfver pannan, och det ena
ögonbrynet var draget långt ur sitt naturliga läge. Det hade
förstås sin egen historia, och den fingo vi höra. En vinter för
åtskilliga tiotal år sedan var Anders Persson jämte några andra
jägare ute efter en björn. Björnen sårades och flydde undan
men begagnade sig därvid, såsom han ej sällan gör, af list för
att hämnas, i det han efter att hafva gått ett stycke tillbaka
i sina egna spår, lade sig på sidan om spåret i bakhåll för
förföljarne. När så Anders Persson, som rände först, kom där
fram, kastade sig björnen bakifrån öfver honom och skalperade
honom genom ett förfärligt bett i hufvudet. Följeslagarne hade
svårt att skjuta på björnen af fruktan att skada den under
honom i snön liggande kamraten. Slutligen ropade dock en
af dem: »Skjut, det är inte mycket von till lif ändå», och ett
skott lossades, som blef björnens bane. Den sårade fördes
hem och förbands så godt sig göra lät i afvaktan på den
eftersände läkaren. Till honom var emellertid vägen ej den genaste
då för tiden — läkaren bodde i det 16 mil aflägsna Östersund
— och då han kom fram, hade den lifskraftige björnjägarens
hufvudsvål redan grott fast, ehuru i något oriktigt läge.
Under natten forsade regnet formligen ned, hvilket ingaf
oss hopp om att det på detta sätt ändtligen skulle regna ifrån
sig. Men icko desto mindre ingick den nya dagen lika
regndiger och kylig som den föregående — dystra utsikter,
alldenstund vattnen genom regnflödet befarades bli alltför uppsvällda.
Vid högt vattenstånd tar fisken sämre. Dels medför då flod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
