Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjällsjöfiske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattnet en hel del för fisken lätt tillgängliga födoämnen, hvadan
han snart finner sitt lystmäte och blir mindre glupsk. Dels
förorenas vattnet, så att han har svårare för att se betena.
Och hvad särskildt de konstgjorda flugorna beträffar, så bli
dessa för fisken svårare att upptäcka genom den ökade
vattenmassan, alldenstund han icke gärna lämnar de en gång valda
uppehållsplatserna vid bottnen, vid den sten, den trädrot eller
dylikt, där han vart sig att stå. Åtminstone synes detta i hög
grad gälla öringen.
Efter en värmande och stärkande frukost läto vi dock
sadla klöfjehästen och den ridhäst, som vi skiftesvis skulle
begagna oss af. Och då vi kommit ett stycke uppåt Hoverkens
sluttning —- västra skaftet af detta fjäll skulle passeras — stötte
vi samman med auktionsfolket från Råndalen. Det var en hel liten
karavan och därtill en målerisk sådan, som nu stretade uppför
den af regnet uppblötta fjällvägen. Ett par af råndalingarne
hade äfven sina äkta hälfter med, och dessa hade, insvepta i
rödrutiga själar och omgifna af diverse auktionsgods, kittlar,
byttor, fallar m. m., tagit plats uppe på de höga klöfjesadlarne,
där de sutto med en säkerhet, som måste väcka förvåning.
Men de hade också orsak att tryggt lita på sina hästar, vana
som dessa äro att äfven med stora klöfjebördor taga sig fram
i de steniga fjällvidderna så väl som på sanka myrmarker.
Den 13 km. långa sträckan från Lofsdalen till
Råndals-vallen passerades i detta välvilliga och gladlynta sällskap hastigt
och lätt trots regnet och den mödosamma vägen. Hvad få ej
dessa fjällbyggare vänja sig vid, som på dylika vägar skola
taga sig fram i ur och skur, och dock huru sällan knota de,
huru lätt bära de ej lifvets svårigheter! De kunna i sanning
gifva hälsosamma föredömen.
Kort innan vi nådde vallen, tilldrog sig något, som för
den därmed ovane liknade sig till ett litet äfventyr. Den af
regnvattnet starkt uppsvällda Rossla, en bia till Randa älfven,
måste af hästarne vadas. För gående fanns en spång. Men
jag föredrog att rida den ene af hästarne, som, ehuru med en
viss motvilja, gick ned i det mot hans sida starkt forsande
vattnet och med säkra steg förde mig öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
