Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjällsjöfiske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 ERIK MODIN.
sig fast på en af dem, strax därpå en annan och så åter en.
De lifliga och kraftiga fiskarne togos varsamt in och hamnade
den ene efter den andre i hafven. Oringarne voro sålunda i
taget — det månde bli en lustig lek! Äfven doktorn lät från
båtens andra sida sin utter löpa ut, och så togo vi på en helt
kort stånd in ett tiotal öringar. Men snart mojnade vinden
bort och den skygga fisken var såsom försvunnen, hvarför vi
refvade in våra don och vände åter till fiskeboden.
På aftonen ställde vi färden utåt Stora Fjällsjön. I dess
östra ände, där den genom en liten å aflåter sitt vatten till den
nyssnämnda Hammarsjön, voro de största öringarne att påräkna,
menade Ola. Och han hade rätt. Vi fingo här ej så få vackra
fiskar, af hvilka en och annan bragte utterbrädet att dyka djupt
under vattenytan. Till följd af vindstilian blefvo dock nappen
allt sällsyntare, under det att myggsvärmarne omkring oss
tätnade mer och mer. På doktorns hvita filthatt bildade
myggorna en svart ludd. Vi beslöto oss för att rymma fältet och
på nytt fresta lyckan i den mindre sjön.
Jag hade vid vårt första besök där iakttagit en familj
stor-lommar, hvilka misstänksamt tycktes betrakta vårt intrång på
deras fiskeområde. Vid passerandet af fiskeboden medtog jag
därför mitt gevär. Men i det båten gled in i den lilla sjön,
drogo sig de försiktiga fåglarne längst in under den motsatta
stranden, där de dolde sig bland vassen. Uttrarne sattes ut,
och då nu friska västanfläktar gingo fram öfver sjön, blefvo
nappen lifliga. I fiskeifvern hade jag så när glömt mina
lommar, då jag med ens fick syn på honan, hvilken i sällskap med
sin unge utefter strandbrynet sökte komma förbi båten för att
nå ut i stora sjön. Jag grep efter geväret, men i detsamma
höggo tre större öringar på mina krokar. Och då jag
öfverräckte den häftigt svajande refven till doktorn för att bli i
tillfälle att skjuta, började det att kraftigt rycka äfven i hans.
Mitt skott föll, och den ståtliga fågeln sänkte, under fåfänga
försök att dyka, sitt högburna hufvud. Nu voro goda råd dyra.
Storlommen är ytterst seglifvad, och det var tydligt att fågeln
skyndsamt måste inbärgas, om den ej skulle undkomma. Jag
ville ej heller genom ett nytt skott sarga det vackra exemplaret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
