Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Näktens stränder. Af J. Nordlander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 J. NORDLANDER.
stugor, påminner om ett ställe i Landnamaboken. Den andre
som kom till Island, var svensken Gårdar. Först af alla
seglade han omkring landet och fann, att det var en ö. En
tid kallades ock denna efter honom för Gardarshölmr. När
han kom dit, gick han upp på det högsta fjället för att se,
om där funnes folk eller röke någorstädes. I olikhet med
Häggenåsbon spanade han emellertid förgäfves.
Näs’ kyrka har ett sällsynt vackert läge. Men stället är,
såsom nämndt, utmärkt icke blott för skönhet, utan ock för
hög ålder, såsom framgår därutaf, att en alldeles invid liggande
by heter Wij. Vanans makt visar sig. På den plats, där man
var van offra till de gamla Asa-gudarne, där uppförde man
äfven den kristna kyrkan. Dock skedde detta enligt sägnen
ej utan föregående tvister. Somliga ville hafva kyrkan på ett
ställe, andra på ett annat. Slutligen öfverenskom man att slita
tvisten på det sätt, att man skulle släppa en stock i vattnet
och låta honom drifva efter behag. Där han flöte i land,
skulle templet så byggas. Så skedde, och han kom i land
nedanför Wij eller Ahlberg. Därefter spändes en otamd fåle
för stocken, och han fick kuut (springa), hvart han ville. Han
stannade på den plats, där kyrkan nu står.
Liknande sägner förekomma litet hvarstädes, t. ex. i
Uppland, när Sigtuna-borna skulle utse sig plats för en ny stad
och vi skulle hafva förbigått denna, om vi ej velat påpeka
detta bruks höga ålder. I den nämnda boken om Islands
besittningstagande omtalas en viking Ingölfr, som i likhet med
så många andra begaf sig till den sedan så frejdade ön. När
Ingolf kom denna så nära, att han såg land, sköt han öfver
bord sina högsätespelare till lycka; han sade, att han skulle
bygga och bo där, hvarest de vräkte i land. Och så skedde
äfven. Också en annan gjorde på samma sätt, och därvid säges
det uttryckligen, att det skedde efter gammal sed.
Med sägner lika dessa undfägnade mig männen och det
utan många och bevekande böner. Vi våga emellertid ej här
meddela flera, utan öfvergå till några förklaringar af
ortnamn af den sort, som allmogen själf åstadkommit. Det
säger sig själft, att dessa endast undantagsvis kunna hitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
