Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skogsstråt af Anna Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pi srogsstrIt. 121
Följande morgon fore klockan åtta sutto vi alla resfärdiga
på verandan och väntade på vagnarna, i hvilka vi skulle åka
till Torpshammar och den en half mil långa vägen därifrån
till Grönsta vid Nordanedesjön. Men vänta fingo vi, och när
vi ändtligen rullat iväg i en skånsk vurst och en norrländsk
trilla, hade vi den förödmjukelsen att se fröken D. stå på sin
veranda och försmädligt ropa: »Klockan är half nio.»
Landsvägen till Torpshammar går nära Ljungan, som man
oupphörligen ser skymta fram mellan ängarna framför en
oafbruten kedja af berg. Landskapet är hela vägen mycket vackert,
mest kanske vid byn Rombäck, där landsvägen går på en liten
ås, som skiljer den norrifrån kommande Geterån från Ljungan
men slutligen genombrytes af den förra. Geterån går där i
krokar fram och tillbaka, innan den besluter sig för att förena
sig med Ljungan, och har först tvärbranta, sedan låga, sanka
stränder, bevuxna med löfskog. Strandängarne bära det något
egendomliga namnet »Prästkroppen», emedan de förr ha tillhört
prästgården. Järnvägen går äfven här förbi men är
naturligtvis lagd så, att man ser mycket litet af utsikten.
Vi befunno oss midt i högsommaren, strax före slåttern.
Ängarne erbjödo ett växlande färgspel: violetta af styf
morsblommor, gula af smörblommor, röda af ängsyra o. s. v. Icke
en är lik den andra. De sumpiga ställena äro täckta af
rödbrunt gräs, som går i lätta vågor, och de ännu gröna
korn-åkrarne bölja sammetsmjukt. Det är ändå hårdt, att all ängarnes
fägring snart skall falla för lien.
Men jag måste medge, att den vackra naturen inte helt
tog vår uppmärksamhet i anspråk. Det är i allmänhet roligt
att åka efter häst, men i synnerhet käns det gemytligt att åka
i en skånsk vurst, där man sitter många in stufvade på två
säten midt emot hvarandra. Man känner sig så närmade till
hvarandra, att pratet ovillkorligen går lätt. Allt, som man far
förbi, ger också otaliga ämnen till munterhet, om man har
någon iakttagelsförmåga och humoristisk anläggning, isynnerhet
alla mer eller mindre lätt klädda barn på broarna och gårdarna.
Ett egendomligt förhållande, som hvar och en säkert skall
kunna konstatera, är, att man under en sådan åktur får en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
