Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skogsstråt af Anna Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Vid Grönsta sutto roddarne tålmodigt och väntade. Vi
skulle ha kommit klockan tio, men klockan var närmare elfva,
innan vi nådde fram. Präktiga bolags båtar fingo vi, ty det är
naturligtvis de stora bolagen som äro herrar här, herrar öfver
skogen, sjöarne och oftast gårdarna.
Jag kan just inte säga, att vädret gynnade oss under vår
båtfärd, ty det blåste riktigt kallt och solen tittade sällan fram.
Men vackert var det ändå. Det är en sträng, allvarlig skönhet
hos dessa skogssjöar, en skönhet, med hvilken de väderbitna,
tvärsäkra gubbar som ro oss, väl passa i stycke.
Vi fara först öfver Främre sjön, vid hvilkens norra ände
en välbyggd gård ligger. Här finns telefon. Ännu ha vi alltså
ej lämnat civilisationen.
Genom ett sund komma vi in på Mellansjön. Fortfarande
skogklädda stränder och söderut berg på ömse sidor om sjön.
Här intogo vi frukost, bestående af ett par biffstekar
hvar. Sigrid hade nämligen upplyst oss om att ett fikon, enligt
vegetarianernas utsago, har lika stort näringsvärde som två
biffstekar. Vi hade genast tagit med oss en massa sådana
»biffstekar», som ju voro lätta att transportera och ännu lättare
att tillaga.
Längre upp synas ett par gårdar. Skogen har makats upp
ett stycke från sjön och lämnat rum åt släta gröna ängar, som
skjuta upp i den som en kil med några grå och röda hus här
och där. Gårdarna ha samma allvarliga, stränga utseende som
skogen. Vid sjöns norra ände ligga ett par gårdar, som ha
ett gladare utseende. Det ser ut, som om man strukit ett
ljust penseldrag på den mörka taflan.
»Där bor jag», säger vår roddare tryggt och belåtet.
Hans hem befinnes också alldeles förtjusande. Först en
strandbit med unga björkar, som luta sig öfver vattnet, och
så den allra blomrikaste äng upp till stugan.
Vi fingo gå öfver ett näs för att komma till Nordanedesjön.
På sjöns norra ände stängdes vägen af en bom. Den ena
båten, som hade två par åror, så att äfven en af gossarne
kunde ro, satte öfver den. Vi i den andra båten, som blott
hade en roddare, ville också våga försöket och bådo ifrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
