- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1898 /
124

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skogsstråt af Anna Lisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

gubben ro på. Men då fick studentskan, som satt framför
Anne-Marie, känna en stadig knackning i ryggen och höra en
på samma gång hjärtsli tände och orubbligt bestämd röst: »Ni
får inte säga så där, ni får inte be honom, för vi få inte ro
öfver bommen.» Då visste vi, att det inte fanns annan råd.
Vi stego i land och gingo förbi bommen, medan gubben ensam
rodde öfver den.

Efter Nordanedesjön kom Leringsjön, som är öfver en mil
lång. Vi visste, att där brukade storma duktigt, i synnerhet
då vinden låg på från nordväst, och det råkade den just nu
att göra. Dagen förut hade vi också hört en faslig historia,
som serverats oss med anledning af vår tillämnade resa, om
hur några personer där hade varit utsatta för en förskräcklig
storm, så att båten drifvits som ett nötskal på vågorna och
flere gånger varit nära att kantra. Längs sjön leder äfven en
gångstig på fem kvarts mil. Ingen visade någon lust att ro,
men ingalunda för blåstens skull utan för att få gå oss varma
och röra på våra ben, som styfnat af stillasittandet, för nöjet
att gå genom skogen o. s. v. Våra roddare hade dock en annan
mening. De kunde inte tro, att vi ville gå den obanade stigen
öfver berg och backar, då vi kunde få rodd.

»Ja si, int kom I att gå, int», sade de välvilligt grinande
vid våra försäkringar.

De trodde visst, att fröknar inte kunde gå på annat än
stadsgator. Så mycket större var vår triumf, då vi verkligen
stolt lämnade båtarna och gåfvo oss in på skogsstigen.

Vid en vik af Leringsjön satte vi oss i skogen för att
intaga middag. Askarna, som innehöllo den mycket
efterlängtade middagen, sattes i midten — kyrkan midt i byn —,
och vi lägrade oss rundt omkring. Tallrikar, gafflar och knifvar
hade vi inte — det var för tungt att bära — utom en
smörknif och våra pennknifvar. Med smörgåsarna redde vi oss
utmärkt, och steken och skinkan lade vi på dem. Men med
plättarna och sylten var det värre. »Bättre brödlös än rådlös»,
heter det. Här hade det dock inte gått, om vi varit brödlösa,
ty vi begagnade brödbitar som tallrikar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:53:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1898/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free