Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skogsstråt af Anna Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 ANNA-LISA.
att då och då helt vänskapligt knuffa till hvarandra, och så af
en hel rad. Nederst i rännan liknade de råttor, som kilade
i väg efter hvarandra. Efter att en stund uppifrån ha sett
stockarna »rinna» utför, skyndade vi ned för berget. Nära
slutet af backen gingo vi fram till rännan och försökte se på
stockarna. Men det var oss omöjligt, ty för hvar stock, som
kom susande fram, under det spånorna flögo omkring den, flög
också vårt hufvud ofrivilligt tillbaka. Nere på stranden sågo
vi, hur stock efter stock blixtsnabbt störtade »på hufvudet» i
vattnet, körde upp en kaskad af skum och stänk för att sedan
lugnt dyka upp ett stycke därifrån. Det skummande vattnet
sprutar än rätt upp som en pelare, än drifver det framåt som
en våg i luften, än forsar det åt alla sidor. Sedan kaskaden
lagt sig, sväfvar en lätt dimma af stänk uppåt. Nu kommer
en stor stock, reser sig rätt upp i luften och gör en volt. Där
rusar en annan på honom och bräcker honom midt itu. När
en stock riktigt stöter i bottnen, darrar marken långt bort.
Det är en ståtlig och uppfriskande syn, detta. Men ännu
vackrare är det att se timret komma utför ett berg i en vanlig
ränna, där vattnet med ilande fart störtar utför och kastar
störtsjöar på ömse sidor om rännan.
Längs stranden stå arbetare framför en trävall försedd
med portar. Så snart stockarna komma susande, gå de bakom
vallen och skynda sedan fram för att med båtshakar draga
timret in i en kanal därbakom.
Vi slogo oss ned på gräsmattan i skuggan af några träd,
åto vår middag, sågo på stockarne och kände, att lifvet var
härligt. Landsvägen gick tätt förbi, och folket tittade på oss,
men vi generade oss inte utan funno landsvägsriddarne
ingalunda beklagansvärda.
Klockan två stego vi ombord på »Indalen», som förde oss
en liten bit upp till Lidens färja, där vi gingo öfver till
»Liden». Indalen är byggd efter afrikansk modell och är den
enda i sitt slag i Sverige, Liden efter en modell från
Mississippi.
Vi hade den förnöjelsen att sedan af en resande få höra,
att vi hade sett »så trefliga» ut; då vi troppade ombord hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
