Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skogsstråt af Anna Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PA SKOGSSTRAT. 137
med papperskarameller och porslinskattor på bordet framför
fönstret, blankskurade kärl på väggarna, enris på golfvet och
tapetserad med illustrerade tidningar. Där — på väggarna
nämligen — igenkände vi kejsar Nikolaus med kejsarinna,
presidenterna Carnot och Faure m. fi. Vi fingo bröd, smör,
messmör och varm potatis och åto en lukullisk middag — vår
tideräkning var fortfarande litet besynnerlig — och lade oss
sedan i gräset utanför stugan. Där växte fullt af hög
blommande ängssyra och kavaljersparoll. I solskenet, som lyste
från horisonten genom gräset, såg ängen ut som en luftig slöja
af rödt och hvitt.
Efter denna siesta måste vi raska oss duktigt för att
komma hem så tidigt, att ej far och mor skulle bli oroliga.
Men finns det något angenämare än att en sval, vacker
sommarkväll gå en vacker skogsstig i hastig marsch, med långa
spänstiga steg? Stämningen var nu mer poetisk än de förra
dagarna. På vår musikaliska repertoar hade vi hunnit till:
»Snabbt glider min farkost på solglänsta vågen», och »Rida,
rida ranka», hvilka nu gjorde Sigrid förtviflad. Trots brådskan
kunde vi inte låta bli att då och då rifva till oss några
linnearankor och doftande platanthera, ehuru vi då fingo springa för
att hinna upp de öfriga.
Strax efter solnedgången sågo vi i väster hela Gissjön norr
om Ljungan, ljusskimrande af aftonrodnaden och med
blådimmiga berg ikring, och i öster Geterån, som flöt ut ur sjön med
lätt dansande dimma öfver. Vi, som voro hemma där,
förklarade förtjusta, att denna utsikt var vackrare än någon vi
sett på Indalsälfven, hvilket upptogs med tyst förakt af de
»utsocknes».
Klockan half tolf voro vi hemma igen och mottogos med
öppna armar af far och mor, som nog varit en smula ängsliga
för oss. Papporna och mammorna kunna visst inte annat, hur
onödigt det än är.
Som slutanmärkning ber jag att få framhålla, hvilken
förmåga fotvandringarne ha att göra lifvet angenämt. Först njuter
man med nyhetens styrka i fulla drag af att lefva naturlif i
skogen, och sedan njuter man icke mindre af att återvända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
