Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hjulhistoria från Finland. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 MARI MIHI.
kampanj, hvilken, om ej så märklig och omskriken, dock var
millioner gånger trefligare än Nansens och Johansens. Jag
måste nu tänka på återresan, medan min kamrat, som, i
olikhet med mig, är en lärd man, reste till Nord-Italien för att
under några veckor idka biblioteksstudier.
Hemfärden anträddes öfver Finlands hufvudstad, hvarifrån
det var min afsikt att per velociped öfver Tavastehus och
Tammerfors resa till mina oförgätliga vänner i Åbo, sedan jag först
besökt den härliga nejd, hvari den mångbesjungna Näsijärvi infattas.
— Helsingfors var öde och öfvergifvet som Noaks ark, när
floden försvunnit. Såg inte ett lefvande lif jag kände och
knappast något jag inte kände.
Här bli vi nog inte länge, afgjorde jag, då jag om aftonen
satt på operakällaren, tjusad af ett italienskt musikkapells
lamentationer, och bolmande ihärdigt och öfvermodigt som
jätteskorstenen på en superfosfatfabrik med stigande aktieutdelning.
Sedan jag därför i god tid vändt hem till min kraal och
ålagt portiern att låta purra mig med största möjliga gewalt
i hanegället, sof jag såsom man gemenligen plägar efter tio
veckors oafbrutet flackande på ångbåtar, järnvägar, diligenser
samt mer eller mindre egghvassa hästryggar, tills jag på bestämdt
klockslag uppvaktades af en sömnig, gäspande borstis, svalde
ett glas té, pumpade velocipeden och startade just som solen
gaf de gyllene kupolerna på Uspenski Sabor sin varma
morgonkyss.
Som det nu ingalunda är mitt uppsåt att förbittra blomman
af din tillvaro med något slags resebeskrifning af det gamla
patenterade slaget, som består i ett fanatiskt rabblande af
ortnamn à la Dahms geografi, glorvyrdig i åminnelse, omväxlande
med känslosamma utsväfningar öfver landskapets skönheter,
utplanterade på lämpligt afstånd från hvarandra likt lindarne
i Kungsträdgården, gör jag med ens ett djärft skutt till
Tavastehus, en stilla ort, där året måste räkna mer än de vanliga
365, figurligt taget, begriper du. Staden är för resten behäftad
med de vidsträcktaste parker och de kortaste sängar, jag
någonsin vet mig hafva upplefvat. Hvad de senare beträffar,
funderade jag starkt på att raka mig innan jag gick och lade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
