Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hjulhistoria från Finland. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 MARI MIHI.
för jag var alldeles tvnngen att säga: Ja, men han ... han ser
så förskräckligt beskedlig ut, och så är han ju svensk student.
— Ja, det var både bra och illa det, menade mamma. Då får
du åtminstone inte tråkigt, ty som flicka var jag i Upsala på
en vårfest, men — Ja, men så är han mycket god vän med
Kalle von K., skyndade jag mig att tillägga, ty det var ju i
värsta fall ungefär detsamma som ett slags indirekt presentation,
så att slutligen lofvade hon att framställa allt i bästa dager
för pappa samt anhöll om sin obekanta hälsning — och nu
är jag här. —
— Gratulerar, det märks minsann, att fröken är släkt med
den vältalige majoren på Väinölä.
— Ja, nog är det bra med lilla mamma alltid, men hvad
skall folket säga — dem vi möta, menar jag. Varelsen, som
serverade kaffet, såg så menande ut och ... och man vet ju,
huru mycket elakt prat människor kunna sprida ut.
Jag förstod henne fullkomligt, men hade väl aldrig funnit
någon utväg ur detta dilemma, om jag ej påmint mig en analog
historia jag en gång läst. Men nu var det rakt ingen konst.
— Jag vet råd för det med, sade jag mycket trankilt.
Hela hemligheten inskränker sig till att köpa ett par giktringar.
De skola omgifva oss med en molnstod af respektabilitet,
hvilken vi förgäfves skulle få leta efter på annat håll.
Hade Alys blifvit öfverraskad, då jag föreslog det där om
ressällskap, var detta dock ett intet mot hvad hon blef nu.
—- Giktringar ... men hvarför i all min värld .. . jaså jag
förstår... nej, men det vore väl ändå för galet. —
Jag tröstade henne med, att själfva det gamla Hellas inte
haft mer än sju vise och att redan denna siffra af sakkunniga
blifvit enstämmigt förklarad vara ganska aktningsvärd samt att
man aldrig kunde vara tillräckligt försiktig på resor.
— För resten behöfva vi ju inte tillgripa dem annat än i
nödfall, och när vi skiljas, kan man alltid anförtro dem åt
Pyhäjärvis tysta djup — den scenen vore minsann pengar värd för
en modern tragediförfattare.
Egentligen var det ju vansinnigt befängdt allt det där efter
en knapp timmes bekantskap, det voro vi fullkomligt ense om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
