Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hjulhistoria från Finland. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HJULHISTORIA FRAN FINLAND. 171
baka till de klassiska postdiligensernas äfventyrsfylda tider,
som gifvit stoff åt de många tredelarsromaner, de där ständigt
fylla öfversta hyllan på de gamla herregårdsbiblioteken i min
hembygd och mellan hvars styfva, guldkantade duodesblad du
kanske ännu kan finna den hvita ros, din mormors mormor
lade dit aftonen innan den unge fänriken for bort att med
värjan i hand och glädjen i hjärtat låta sitt lif bland de
tappre på Rautavesis is. —
Men vidare i texten. — Sedan vi hvilat öfver i Pälkene,
fortsatte vi åter mot norr mot Kaivanto och Tammerfors öfver
den gudomliga Käjsaråsen, om hvilken den tredje Gustaf skall
hafva fällt de bevingade orden: »Här måtte det visst varit
djäfvulen frestade vår Herre, då han visade honom all världens
härlighet.»
Det händer mig ofta, och jag tror mig dela detta med
mången, att vid anblicken af en storslagen natur, en pinsam,
förödmjukande känsla smyger sig på en af att man aldrig är
i stånd att till fullo uppskatta, huru skönt det i själfva verket
är, att man aldrig helt kan eröfra dess innersta väsen. —
Jag frågade Alys, om hon märkt detsamma, men hon menade,
att allt var ganska godt som det var samt att jag verkligen borde
kunna hitta på något trefligare att tala om den lilla tid, som
numera återstod af vår gemensamma färd. Jag medgaf detta
fogligt, och så trillade vi in till Tammerfors på dessa jämmerliga
finska landsvägar, hvilka ständigt äro. misshandlade af tvänne
kvartersdjupa hjulspår, beroende därpå, att alla fordon, hvilka
trafikera dem, hafva alldeles samma afstånd mellan hjulen.
Suomis Manchester har en utomordentligt härlig belägenhet,
men allt hvad som skulle fresta till att ge den epitetet idyllisk
bortmotas obarmhärtigt af bomullspinneriernas] ångskorstenar.
Vi åto middag på Societetshuset, en alldeles oförgätlig middag
för resten. Alys ville ovillkorligen titta på matsedeln och
beställa själf, hvaraf den omedelbara följden blef, att hon tog
Gud i hågen och åt tre efterrätter i sträck. Men när hon så
ville börja med den fjärde, hotade jag visligen med att gå från
bordet och ställa till stor skandal, om hon inte tog något
ordentligt, hvarpå Alys blef på miiçken och sköt fram under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
