Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarlif i högfjällen. Af Knut Winge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökningarna i dess närhet. Jag kommer ej att omnämna
alla våra tältplatser, blott vid en och annan vill jag dröja
med några ord.
Vi flyttade kring Kåtokkaise till ostsidan af Piellorippe.
Detta ståtliga fjällparti med sina spetsiga tinnar visar på sin
nordöstra sida branta väggar. Nedför dessa störta sig flere
bäckar, hvilka upprinna i klockliknande säck- eller blinddalar,
på hvilkas botten vanligen en glacier hvilar. Troligen har
fjället erhållit sitt namn till följd af dessa »klockrippen».
Piello betyder nämligen klocka. Bäckarna, som rinna ned från
såväl Piellorippe som det midtemot liggande Skuorkas, medföra
en hel del slam och sand. Slammet föres bort af älfven,
men den gröfre sanden aflastas framför bäckmynningarna och
ger upphof till vidsträckta deltabildningar med en mängd
långsträckta, slingrande öar och laguner.
Den 24 juli flyttade vi öfver Rapaätno till dess östra
strand. Därvid använde vi tygbåten, men när Amma och
renarna till sist skulle föras öfver, förklarade Amma, att den
för detta ändamål ej var tillräckligt lättrodd. Renarna simma
nämligen ganska fort, och det gick ej an, att de simmade fortare
än båten roddes. En liten omkring 1/2 mil högre upp utmed
norra älfstranden liggande snipa, som tillhörde Amma, hämtades
därför. Renarna fördes därefter öfver tre och tre, bundna i
rad och simmande efter den lilla snipan.
Här vid Rapaälfven tältade vi på en, hvad utsikten
beträffar, den härligaste plats. I den djupa dalen mellan
Piellorippe och Skuorkas rann älfven fram, och mellan de
stupande dalväggarna såg man i nordväst det glacierrika Alkas
höja sig. Hade man förut från Piellorippes branter fängslats
af den nedanför rinnande älfvens skönhet, dess färgskiftande
vatten och dess öars mjuka grönska, måste man här beundra
fjällen med deras djärfva resning och gigantiska former.
Det fanns godt om vildt i Rapadalen. Lommar skreko
i det öppna selet, på de slingrande deltaöarna gingo vaggande
vildgäss, och i lagunerna snattrade änder. Skogssnåren voro
rika på skygga ripor, och i strandens sand sågo vi färska spår
efter tvänne vargar, medan Angelicastånden i en af bäckfårorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
