Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarlif i högfjällen. Af Knut Winge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var regn och rusk den dagen, då lappen drog förbi.
Vi voro därför hemma, och för att hålla modet uppe hos
karlarne ställde Hamberg till kafferep. Tjieppalalappen inbjöds,
och hopkrupna i tältet förnöjde vi oss alla som bäst med kaffe
och skepp ss korp or, då Pau-Lasse återkom. Han måste
naturligtvis in och ha sin beskärda del. Två renar hade han köpt,
en till Hamberg och en till lapparne. Af den renen, Hamberg
köpt, hade han med sig allt köttet utom stekarna, som han
gömt under Äpparglacierens bräm, en präktig iskällare.
Hade vi förut saknat färskt kött, fingo vi nu sådant i
öfverflöd. Af blod och hvetemjöl gjorde vi blodpannkakor, en
stadig anrättning. Men renköttet med tillhörande fett var
välkommet äfven af en annan anledning.
Det började bli mörkt om kvällarna, och det var svårt
nog att hitta till mun, när man kom sent hem, och ändå värre
var det att hitta i matlådan. Ljus hade vi glömt att ta med
oss, och vi måste därför tänka på att göra oss lyse själfva.
Hamberg funderade på att göra en lampa efter eskimåernas
mönster, men jag föreslog, att vi skulle stöpa ljus af renfettet.
Mitt förslag vann bifall. Vi gjorde vekar af karksnören och
trädde upp dem på en cirkelformigt böjd, tunn järntråd. En
kastrull med vatten sattes på elden och fettbitarna lades i.
Då talgen smält, rensades den från senor och annan smörja,
och så börjades den högtidliga döppningen af vekarna. Jag
skötte doppningen, och Hamberg gjorde under tiden en ljusstake
af en konservburk. Om en stund voro 5 präktiga ljus färdiga,
som vid profbränningen befunnos förträffliga.
Under vår vistelse vid Pastajokk flyttade Kalloklapparne
med sina mellan fyra- och femhundra renar förbi oss. De slogo
upp sin kåta i närheten, och dit in måste jag naturligtvis en
gång. Det var en ganska präktig kåta, och Kallokgubben var
vänlig och bjöd på kaffe. Han var änkeman, och utom honom
bodde hans son och tvenne hans brorsöner i kåtan.
Af Kalloklapparne köpte Hamberg en stor präktig härk
med vida, granna horn, så att vår karavan nu räknade 7 renar.
Snart flyttade Kallokfolket med sin hjord. Endast en renko
stannade kvar. Hennes kalf hade, medan lapparna bodde i vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
