Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarlif i högfjällen. Af Knut Winge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närhet, illa sårats af en varg, så att lapparne sett sig tvungna
att nedslakta den. Nu irrade renkon sörjande omkring och
sökte sin kalf. En morgon hade emellertid äfven hon
försvunnit.
Från Pastajokk till Smailajokk. Bestigning af
Sarjektjåkko. Efter en svår vadning öfver den strida och genom
regnet djupa Pastajokk flyttade vi omkring fjällen Ruopsok,
Appartjåkko och Perikpakte med dess härliga
Matterhorn-liknande toppar, längs Perikjaure och Perikjauratj, öfver
Tjågg-noris- och Mikabäckarna till Smailajokk.
Från Smailajokk var det ej långt till Sarjektjåkko, och
till dess topp stod naturligtvis min håg. Med vemod såg jag
den 23 augusti, som börjat med regn, solig och klar gå till
ända, utan att jag hade bestigit Sarjek. Nästa dag skulle jag
göra det. Då skulle ett par karlar ställas till min disposition,
men barometern föll, och jag hade ej stora förväntningar på
vackert väder. Mina farhågor skulle också besannas. Den 24
knogade jag emellertid åstad, följd af Olsson och Anta. Vi
hade med oss ett glaciertåg och 2 par broddar och togo vägen
uppför Mikaisen. Det var en vacker glacier, och jag hade ett
utmärkt tillfälle att bese dess ytmoräner och sprickor. När
sprickorna blefvo talrikare och större, bundo vi oss tillsammans
med tåget. Först gick Anta, sedan jag och sist Olsson. När
någon spricka mötte, följde vi den till ett ställe, där vi kunde
hoppa öfver, och hoppade så i tur och ordning. Längre upp
var glacieren täckt af snö och höjde sig brant mot fjällväggen.
Det var tungt att arbeta sig fram i snön, och det kändes
därför såsom en verklig lättnad, då vi nådde den snöfria,
blockbetäckta fjällsluttningen.
Det hade varit klart ett par gånger under marschen öfver
glacieren, men nu höljde sig Sarjekstoppen envist i moln. Vi
fortsatte emellertid vår väg i dimman, och snart nog voro
vi uppe. Rabots kummel undersöktes, och visitkorten i det
cigarettfodral, han lagt dit, studerades. Det är ej många, som
hitills bestigit Sarjektjåkko, men de få meddelanden, som
nedlagts i det lilla fodralet, ha redan fyllt det, hvarför det vore
önskligt, att en framtida Sarjekbestigare medtoge en tom teburk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
