Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Dagas färd. Af Johan Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN DAGAS FÄRD. 221
Kl. 3 lodade vi 54 m. djup. Det var för litet, och vi
fortsatte seglingen ännu en timme med västlig kurs. En ny
lödning gaf 92 m. Det dugde, och botten skrapan kastades ut.
Men strömmen gick med så rasande fart nordöfver, att vi
omöjligen kunde få skrapan att ta botten, trots alla tyngder vi
hängde på linan. Tre gånger försökte vi förgäfves. Medan
vi tredje gången halade in skrapan, började vinden friska i på
ett betänkligt sätt, och då skrapan ändtligen väl var uppe,
blåste det rykande storm. Nu blef det brådt om bord.
Gubbarna togo ett par ref i seglen, och vi langade allt på däcket
liggande smågods ned i rummet, där en ordentlig stufning
företogs. Den till jakten hörande prammen, som följde efter på
släp, blef i brådskan ej halad ombord, dumt nog förresten, som
vi sedan funno. Att skrapa mera den dagen kunde ej komma
i fråga, det enda vi hade att göra, var att för nordväststormen
länsa undan ned till Marstrand. Efter en stund voro vi åter
inne bland makrillbåtarna. Dessa lågo nu för bidevind med
bottenrefvade segel, och karlarna hade tagit på full
ovädersdräkt, sjöstöflar, oljekläder och sydväst.
En storm under klar himmel i solnedgång, det är en syn,
som man sent glömmer. Framför oss, mot öster, en solbelyst
vidd af böljande, gungande, skumkantade stormvågor, längst
borta, inne vid kusten Marstrandsön med fästningstornet, skarpt
tecknadt i den klara luften, och närmare oss, ute i hafvet, en
mängd små mörka klippor, öfver hvilka vågbrotten vräka
bländhvita skummassor. Det är Paternosterskären. Och vända vi
oss mot väster, mot den sjunkande solen, få vi se ett af de
finaste, mest tjusande men också mest svarbeskrifliga bland alla
de färgspel, som det stormrörda hafvet har att uppvisa. Vågen
kommer med rusande fart efter oss in emot båten, den skjuter
upp till en väldig vattenmur, som alldeles skymmer utsikten,
och nu, under ett enda ögonblick, faller solljuset tvärs igenom
vattenmassan, som lyser grön med en dragning i guld, en
underbar, briljant färgeffekt, som svårligen torde kunna återges
af en målares pensel.
Gutten är präktig i dag, har aldrig förr varit på öppen
sjö i segelbåt, men känner sig alls icke obehagligt berörd, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
