Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Dagas färd. Af Johan Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAN DAGAS FÄRD. 23
därför lugnt ligga stilla och invänta morgonen. Innan de från
vaktgöring lediga gossarna gingo till kojs, drucko vi en toddy
i all gemytlighet uppe på däcket, Detta var ju vår sista natt
under segel i öppen sjö, en omständighet, som väl kunde anses
vara en s. k. »ny osökt anledning» till en liten festlighet.
Kl. 3 på morgonen purrades alle man. En lödning visade
ungefär 400 m.; vi voro alltså på rätta stället. Skrapan gick
nu ut med en lina, som var mer än en half kilometer lång.
Vid upphalningen begagnade vi denna gång ett vadspel, som
jag lånat på västkusten, men det blef ändå ett duktigt arbete,
vid hvilket allesammans fingo hugga i. Ändtligen var skrapan
uppe, till brädden fylld med slam, som genast tömdes i
vattentunnan, det enda större träkärl, hvilket nu var ledigt, då alla
baljor redan voro fyllda med lersatser*. Sedan kom turen till
håfningarna.
Vid 1/2 8-tiden voro alla arbeten afslutade, och Gutten och
doktorn, som haft de sista vakterna under natten, gingo då
åter till kojs. Jag var däremot ej hågad för att sofva, utan
ställde mig till rors.
Underbart vacker är denna morgon, då vi taga afsked
från det öppna hafvet. Rikt och varmt faller solljuset öfver
vågorna, allt friskare kommer brisen från sydväst, och med god
fart skjuter Daga för bidevind in mot kusten. I nordväst se
vi redan rätt tydligt flera större öar, och framför oss, i väster,
höjer sig Landsorts hvita fyrtorn allt högre öfver synranden.
Rakt förut, långt utanför det sammanhängande mörka
kustbandet skönja vi några små klippholmar, som ha en vacker
rödgrå färg. Vi rådfråga sjökortet och finna, att dessa
skärgårdens yttersta förposter i vår väg heta Gunnarstenarne.
Kursen ändras nu, och vi hålla norr om dessa skär in genom
Danzigergattet. Då vi kommit innanför Nåtarö, svänger kursen
ännu mer mot norr och nordnordost, seglen saxas, och i smult
vatten för oss Daga med sex knops fart in öfver Mysings-
* I förbigående torde förtjäna nämnas, att vi äfven i bottenprofvet
från Landsortsdjupet funno några djurformer, bland annat talrika exemplar
af en foraminifer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
