Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abraham Abrahamsson Hülphers. Af Mauritz Boheman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 MAU1TRZ BOHEMAN.
hofpredikant, och denne man blef nu i två år hans vägvisare
på kunskapens och dygdens bana. Han lade därunder, såsom
Hülphers minnestecknare, domprosten Johan M. Fant säger,
»grunden till gossens kärlek för vetenskapen, sin egen lycka,
och en vänskap, som trotsade tidens längd, öfverlefde den förra
och i grafven följde den senare». Hülphers nästa och äfven
sista lärare var magister Olof Strandberg, längre fram prost i
Thorshälla, en man utmärkt såväl för sin lärdom som för sin fromhet
och rättskaffenshet. Under hans vaksamma uppsikt och
allvarliga undervisning gjorde den unge Abraham snabba framsteg i
de vetenskapsgrenar, som voro representerade på läseskemat,
nämligen språk, matematik, kristendom, geografi och historia.
De båda nämnda lärarne hade genom sin förträffliga
handledning hos den flitige, intresserade lärjungen lagt en god grund,
på hvilken han nu själf kunde bygga vidare. De hade förstått
att gifva näring åt och utveckla hans rika själsgåfvor, att öka
och förkofra hans kärlek till studier och ädla sysselsättningar,
de hade med ett ord ömt och samvetsgrant ansat och vårdat
den unga ande, som anförtrotts åt deras vård, och de kunde
nu med tillfredsställelse betrakta resultatet af sitt nitiska
arbete, förvissade om att de frön, de utsått, hade fallit i god
jord och skulle bära rika skördar.
Abraham Hülphers var af naturen ämnad till
vetenskapsman. Hela hans håg låg åt det vetenskapliga hållet, och utan
tvifvel skulle han ha blifvit en prydnad för det lärda ståndet,
om han fått följa sin kallelse och kunnat odeladt ägna sig åt
studier och forskningar. Detta blef honom dock icke
förunnadt, och skälet därtill är framför allt att söka i den
pietetsfulla, uppoffrande kärlek till föräldrarna, hvilken var ett för
hans karakter utmärkande drag. Hans fader, som bedref en
vidsträckt affärsverksamhet, hvilken för hvarje år antog allt
större dimensioner, önskade nämligen, att Abraham såsom
varande den äldste sonen skulle blifva hans stöd och hjälp i det
mödosamma arbetet. Denna faderns önskan blef afgörande för
den unge Abrahams framtid. Utan knot fogade han sig efter
densamma, inträdde i faderns affär och hängaf sig åt sina nya
plikter med den flit och grundlighet, som voro för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
