- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1898 /
257

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abraham Abrahamsson Hülphers. Af Mauritz Boheman.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fördrog han dem, ingen klagan gick öfver hans lappar, icke
med ett ord lät han sin omgifning förstå, huru han led, och
när slutligen förlossningens dag gick in — den 24 februari
1798 — afsomnade han lugnt och stilla såsom han lefvat.

Såsom af det ofvanstående torde ha framgått, var det ett
verksamt och ädelt lif, Hülphers förde, ett lif uteslutande och
oegennyttigt helgadt åt det allmänna bästa, åt fäderneslandets
ära och åt samtidas och efterkommandes gagn. Mycket af det
goda, han verkat, är väl nu kanske förgätet, men hvad han på
topografiens område uträttat skall alltid kvarlefva i tacksamt
minne, och i vårt lands topografiska litteratur skall hans namn
i alla tider intaga en framstående plats. Det är
hufvudsakligen såsom topograf och, om man vill kalla det vid ett
modärnt namn, turist han vunnit sin största och varaktigaste
betydelse, och det är särskildt såsom sådan jag har önskat att
genom denna korta skildring göra honom bekant för
årsskriftens läsare.

Såsom lämplig afslutning på dessa rader må det tillåtas
mig anföra följande verser, med hvilka Hülphers’ vän, Eric
Michael Fant, inleder andra delen af hans Norrlandsbeskrifning
och hvilka vittna om huru högt äfven samtiden uppskattade
honom och hans verk:

        »Til

        Herr Auctorn.

Hvad Hülphers? Än ett verk på trycket?
Har du ej än arbetat nog?
Jag frågar icke utan fog;
Ty du har skrifvit re’n så mycket.
Så vackert tjenat med ditt vett,
At mången an’, för mindre möda,
Sig från det ödet friad sett,
At blifva glömd ibland de döda.

Ack nej! Din hög, at kunskap yrka
Ej stänges inom någon gräns:
Ju högre, som din ifver spanns,
Ju mer den vinner uti styrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:53:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1898/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free