Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandringsminnen från Jämtland och Härjedalen sommaren 1897. Af Thore Thelander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VANDRINGSMINNEN FRAN JÄMTLAND OCH HÄRJEDALEN. 267
Vid framkomsten funno vi i hyddan mor Greta och en
pastor E., hvilken försträckt sig vid klättrandet på »Sylen»
och måst vända.
Vi voro ganska hungriga och isynnerhet törstiga, och tack
vare det att vi hunnit fram förrän dagens expedition till toppen
återkommit, fanns mjölk i öfverflöd. Snart var också potatisen
kokt, smör och bröd, ost och en duktig rökt skinka framsatta,
och med anrättningarne kryddade af en utmärkt aptit åto vi
kl. 7 på aftonen middag och supé på en gång.
Vi hade knappast hunnit blifva mera än half mätt a, då
prat och glam af damer och herrar hördes, och in i matsalen
trädde solbrända, varma och upprymda en medicine professor,
en kongl, operasångare, en arkitekt och en till yrket obekant
herre, som trots sina 60 år segerrikt sträfvat ända upp på
toppen.
En del af sällskapet voro oss välbekanta, och med de
öfriga var bekantskapen snart gjord, och berättelsen om våra
respektive öden igång. Professorn medförde en hel liten säck
full med allahanda fjällväxter, bland hvilka utmärkta exemplar
af renblomman eller isranunkeln samt fjällsippan lifligast
beundrades.
Våra vänner fingo snart bud, att middagen var serverad
i köket af expeditionens damer, och där funnos blommor på
bordet, kunde vi se, och buteljer, ur hvilka korkarne drogos
med små glada smällar, och där hölls tal och glammades, och så
kom hela skaran ut, och vi blefvo bekanta med damerna, och
där arrangerades sång och vacker sång, och då »Du gamla, du
friska» klingade Öfver fjällvidderna med solo af själfva kongl,
operasångaren, medan luft och fjäll prunkade i solnedgångens
härligaste färgtoner — då var där högtid vid Sylhyddan denna
stämningsfulla afton, som länge skall minnas af alla närvarande.
Den ljusa, härliga natten hade omärkligt sänkt sig öfver
oss, innan vi, oaktadt trötta af dagens färd, tänkte på hvila,
men slutligen kom Arvid till mig och frågade lågmäldt:
»Snarkar du?» »Nej, gör du?» hviskade jag tillbaka, och sedan vi
fått denna viktiga fråga tillfredsställande utagerad, befanns att
vi kommit på samma tanke, nämligen att försöka sofva i köket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
