Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandringsminnen från Jämtland och Härjedalen sommaren 1897. Af Thore Thelander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hade väntat få se ren på Sylfjället, men funno där
endast spår af dem och voro nu mycket belåtna med vår tur
att få hela denna skara i sikte och på så nära håll till på köpet.
Sedan vi från kammen beundrat utsikten öfver norska
gränsfjällen med sina fantastiska former och glittrande
snödrifvor, började vi nedstigningen på andra sidan, och det blef
en ganska dryg marsch i gassande sol och i lä af fjället för
den lilla vind, som fanns. Vi traf våde dock tappert på i
förhoppning att snart vara i en inbjudande fjällhydda, där vi
kunde sträcka ut oss på britsarne, koka chokolad och kanske
locka en och annan öring ur älfven att stekas på glöd och
bereda en njutningsrik omväxling i vår tämligen magra matsäck.
Att mänskliga förhoppningar sällan fullt realiseras har
erfarenheten längesedan lärt mig, men sällan ha väl illusioner
grusats så fullständigt som dem vi närt angående Nedalsstugan.
För det första höllo vi på att aldrig få reda på den, ty
enligt S. T. F:s nya karta Öfver Jämtlands fjälltrakter skulle
den ligga på vänstra stranden af den ur Helagsstöten
kommande ån, c:a 2 kilometer från dess utflöde i Neaälfven, och
alltså gingo vi öfver ån och rakt på en plats, som kunde
antagas ligga på ofvannämnda afstånd från det glittrande band,
som otvifvelaktigt markerade Neaälfvens lopp. Flera gånger
trodde vi oss se hyddans tak, men det var i stället en sten, som
naturens nyck gifvit den bedrägliga likheten med ett stugutak.
Till sist började vi nästan undra, om vi gått rätt, men
något misstag kunde ej gärna förekomma, och vi beslöto att
följa ån ända till dess utflöde i älfven, så skulle vi väl till
sist påträffa hyddan, såvida hon fanns.
Och fanns gjorde hon, men på åns högra strand och på
c:a en kvarts kilometers afstånd från älfven.
Nåja, vi hade ändtligen funnit vårt mål för dagen och
gingo i glädjen däröfver med en viss fart öfver ån igen, hvilket
ock var lätt gjordt, då vattnet var mycket lagt och stenarne
många.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
