Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandringsminnen från Jämtland och Härjedalen sommaren 1897. Af Thore Thelander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men huru såg detta efterlängtade härberge ut?
Pittoreskt nog utifrån med en låg träöfverbyggnad på en
manshög stenfot på tre sidor, under det att den fjärde
utgjordes af en grönskande kulle. Genom en dörr i stenfoten trädde
vi in — i en mörk källare, som tydligen användts till stall,
utan stalldräng, och vi antogo därför, att ingången till själfva
hyddan var ofvan kullen, på andra sidan. Vi gingo dit, men
fanno blott ett miniatyrfönster med två rutor, hvarigenom vi
kunde titta in och öfvertyga oss om att ingen dörr fanns.
Vi vände tillbaka till källarvåningen och upptäckte där
en stege och ett hål i taket, med hvilka hjälpmedel man kunde
krypa upp på lof tet.
Här var dock föga snyggare än i stallet, mörkt af gammal
rök och otillräcklig dager samt kvaft och tungt, till följd af
att det egentliga lufttillträdet var via källaren och hålet i golfvet
samt att springor i tak och väggar voro för otillräckliga att
åstadkomma tillräcklig ventilation. Därtill var det så lågt till
taket, att doktorn, som var bortåt sex fot i höjd, ej kunde stå
rak ens under takåsen.
Af de inventarier, som enligt S...T. F:s cirkulär en gång
funnits, voro nog en del kvar, fastän i mycket derangeradt
tillstånd, så att det skulle behöfts en mera omfattande
renovering, än vi kände oss hugade till, för att få dem i
användbart skick. Det värsta var, att rökröret till järnspiseln, som
stod på en trälåda midt på golfvet, var alldeles sönderbrändt
med så stora hål, att man kunde sticka handen igenom,
hvarför naturligtvis ett försök att göra upp eld otvifvelaktigt
resulterat i att få stugan fylld med rök, och det nedrökta taket
vittnade nogsamt om att detta var vanligt. Stora inhuggningar
i takbalkarne voro öfverallt gjorda, tydligen för att få
brännmateriel, ty sådant var det mycket ondt om i trakten, och å de
barhuggna ytorna hade »baggbölarne» tecknat sina namn,
hvaribland funnos många, som säkerligen tillhörde lappar, hvilka
troligen vid sina flyttningar använda hyddan till kvarter.
Vi hade i Sylstugans bok läst om den österrikiske
alpinistens grofva smädelse öfver gamla Sylstugan, och vi undrade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
