Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandringsminnen från Jämtland och Härjedalen sommaren 1897. Af Thore Thelander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan intrycket af missräkningen något lagt sig, togo vi
som äkta vandringsmän vårt parti, gingo ned till ån och
badade samt åto därpå våra smörgåsar, kalla biffstekar och torra
chokolad, sköljde ned alltsammans med härligt vatten och kunde
sedan skämta öfver våra ramlade illusioner och de
Öfverraskningar och äfventyr, som fjällvandringar kunna bjuda på.
Till all lycka var vädret varmt och vackert, så att vi
behöfde hvarken eld eller tak öfver hufvudet, och vi funderade
till och med på att tillbringa natten under bar himmel, hvilket
vi dock för daggens skull ej gjorde.
På aftonen gingo vi ned till älfven och försökte fiska,
fingo verkligen några napp, men ingen fisk, och det var så
godt det, ty vi hade näppeligen, sedan vi nu ätit oss mätta,
gjort oss möda med att söka efter bränsle och göra eld för
dess anrättande.
Sedan vi samlat ett duktigt fång videkvistar, klättrade vi
upp till vårt lider och försökte, så godt sig göra lät, af videt
och det gamla hö, som fanns i två af britserna, tillreda något,
som kunde kallas för hviloläger. Ränslarne utgjorde
hufvudkuddar, och snart lågo vi så, insvepta i våra pläder, och njöto
af den tystnad, som endast bjudes i öde fjällen och som här
endast svagt genombröts af vattnets rasslande mot stenarne i ån.
Kl. 1/2 4 på morgonen den 25 juli vaknade vi, och då
resårmadrasserna voro skäligen dåliga, och täcket tunnt, så att
man kände en viss kyla i kroppen fanns intet som frestade
till att »ligga och dra sig», utan vi lämnade våra läger, snörde
våra ränslar och praktiserade oss ned och ut.
Det var härligt som alltid att komma ut i denna friska
luft, men det var kallt, då vår väldige skiltvakt, Helagsfjället,
ännu gömde solen bakom sin rygg, och öfver vattnet svepte
en grå kylig dimma. Vi gingo ned till ån och gjorde toalett,
åto en af de öfverblifna smörgåsarne, och för första gången
saknade jag min plunta med Madeira, som jag glömt på
hotellet i Ytterån. Annars håller jag med Nansen och
nykteristerna, att man reder sig fullkomligt väl utan sprit, men
jag kan ej neka, att en liten brytning i det kalla vattnet denna
morgon skulle smakat bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
