Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandringsminnen från Jämtland och Härjedalen sommaren 1897. Af Thore Thelander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en fisketur. Detta måste förhindras, om vi ej skulle blifva
utsatta för att få kringgå hela sjön i stället för att blifva
rodda öfver, och genom några ljudligt skallande hallå fingo
vi fångstmännens uppmärksamhet riktad åt vårt håll, och sedan
deras nyfikenhet en gång var väckt, var ingen fara för att de
skulle vända oss ryggen, ty visiter i fjällen höra ej till
ordningen för dagen.
Vi mottogos också på det gästvänligaste, och medan
värden på platsen tillredde en läskande dryck, kunde de flesta ej
motstå det härliga klara vattnets lockelse till bad, fastän en
professor i sällskapet mätte dess temperatur till endast 16° C.
Också är denna sjö belägen på cirka 3,000 fots höjd, så att
det var antagligen det högsta bad, som de flesta af oss varit
med om.
Vi blefvo mycket ordentligt rodda öfver tillsammans med
Vigelbestigarne, och alla förundrades öfver att det kunde taga
25 minuter att komma öfver till motsatta stranden, då sjön,
från fjället sedd, förefallit så smal.
Snart voro vi uppe i Vigeiskaret med dess fruktade och
ryktbara terräng af svår »ur», och jag får verkligen
medgifva, att den täflar med Syltoppens i obehaglighet. Äfven här
sågo vi halfvilda renar, men blott några få, som jagade fram
och tillbaka öfver snön, antagligen ansatta af fienden renflugan.
Midt i skäret mellan Stor- och Tvärvigeln, och, som jag
tror, ungefär vid riksgränsen skildes vi från våra vänner, då
vi beslutat att ej gå med upp till roset på Storvigeln, dels’
emedan jag varit där en gång förut, och dels emedan utsikten
öfver norska sidan var lika storartad från en punkt på
Tvärvigeln, som vi skulle passera. Vi rastade därför och åto våra
medförda smörgåsar, under det vi sågo Vigelbestigarne
småningom försvinna bland stenarne.
Så fortsatte vi vandringen till den punkt, där hela
Fämund-sjön, Feragen, Röragen och hvad allt de heta, dessa glittrande,
slingrande sjöar med sina infattningar af skogar och fjäll, lågo
utbredda för våra beundrande blickar, och vi hade svårt att
slita oss ifrån den synen, godt om tid, som vi tyckte, att vi
hade. Däri misstogo vi oss dock grundligt, ty obetaget den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
