Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seglingsidrottens uppkomst och utveckling. Af E. A. S:th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 e. a. s:th.
floden så visst som han ville lefva, och jungfrun utsträckte
förledande sin famn mot honom. Simma kunde han ej.
Då han en dag melankolisk och förtviflad vandrade på
stranden, fick han se ett par skalbaggar, som på ett vasstrå
gjorde sin brölloppsresa utför floden. Kärleken är
uppfinningsrik. Idén var färdig. Vasstrå för skalbaggen — trästam för
människan! Han vinkade förtröstansfullt till den fagra
ungmön på flodens andra strand och utvalde ett stort träd, hvars
stam han började bearbeta. Men den tiden funnos inga skarpa
timmerbilor och inga sågar, hvilkas tänder på några minuter
genombita de segaste stammar och träfibrer och komma skogens
jättar att falla till människans fot. De mekaniska hjälpmedel
han ägde till sitt förfogande voro hvassa stenar fastbundna
med bast vid träskaft.
Trädet var stort; det skulle bära dem båda tillbaka öfver
floden. Arbetet blef tröttsamt. Men tron på framgång och
seger skänker krafter. Han spände sina muskler, som hvarje
dag ökades i omfång och kraft. Och alltjämt stod den sköna
synen manande för honom, när han vände sin blick mot andra
stranden.
Ett år hade gått och ännu återstod mycket af arbetet.
När trädet slutligen började luta, upphof han glada rop, hvilka
besvarades af — en annan yngling, som stod bredvid flickan.
Svartsjukans dämon sargade hans själ.
Vänta du, mitt hjärtas åtrå, ropade han till flickan; jag
kommer!
Men det gick långsamt att befria stammen från grenarne
och rulla den ned i floden. En solig sommardag lyckades det,
och med jublande stämma och hjärta sköt han ut från
stranden. Hon hade då gått bort med rivalen.
Efter ankomsten till det ställe, där han sist sett henne,
genomsökte han skogen i alla riktningar. Han vandrade vida
öfver berg och genom lunder. Borta var hon, hans drömmars ideal,
lönen för hans rastlösa sträfvan. Under sina irrfärder återkom
han till samma ställe, där han landat. Han såg ännu på
stranden märkena efter hennes små fötter. Han kastade sig ned
och kysste spåren, hvarefter han med tungt hjärta åter sköt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
