Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om vi nu vända ryggen åt styrbord och Äbord, så se
vi på motsatta strand Utansjö brygga; där fanns förr ett
af dessa gamla hedersamma järnbruk med sina dunkande
stångjärnshammare och ettriga spikhammare, hvilka tycktes
springa i kapp med sina tyngre kamrater; själfva ordet
järnbruk klingar som malm och framkallar i tankarna dessa
ståtliga gamla brukspatroner med dubbelhaka i
sidensars-halsduken och guldumyckel med en stor kamiol dinglande
på magen samt i byxfickan en nyckelknippa, hvars förnämsta
pjes gick till den inlagda mahognykantinen, som
härberge-rade det dubbla kumminbränvinet. Och så dessa trefliga
bruksbyggnader med mansard-tak och låg förstugukvist,
som ledde in till salen, på hvars skänk en silfverkanna med
gammalt öl stod redo såsom välkomnla och så, däruppe på
vinden, gästkamrama med sina sof-så-godt-sängar, färdiga
att mottaga gäster från alla väderstreck.
Här i den trefliga manbyggnaden vid Mörtsjöns strand,
till thvilken ledde en ståtlig allé, residerade under midten af
1700-talet brukets anläggare, den myndige brukspatronen
Daniel Hallenius, som med D. H. stämplade Utansjö
berömda smide; sedermera gick bruket genom arf inom de
gamla Angermanländska släkterna Noréen, Clason och
Gave-lius. — Så innehades det af Erland Noréen, Erik
Erlandsson Noréen, Jakob Efraim Clason, Daniel Noréen och P.
Gavelius, från hvilken det 1832 genom köp öfvergick till
grefve Carl de Geer på Leufsta, hvilken härigenom ville
skaffa sig en god kolbod för sina Uppländska bruk. En
liten anekdot från köpehandlingens underskrifvande i
biblioteket på Leufsta har den därvid tjänstförrätt ande
sekreteraren bevarat åt eftervärlden, och mr Pickwick fann den
lämplig för våra dagars affärsmän att begrunda — ehuru de
troligen rycka på axlama åt den gamla goda tidens åsikter
om rättframhet.
Priset, ett ganska högt, var bestämdt och likviden
skulle ske. »Herr brukspatron menar naturligtvis banko»,
yttrade grefven förbindligt. — »Nej, naturligtvis riksgälds»,
&varade brukspatronen lika artigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
