Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höga, berg, nedtill kransade med ångsågar, som likt
okyn-niga pojkar bolma ut sin tvinrök. Trafiken är liflig, stora
skepp och lastångare plöja vågen, och de små båtame kila
härs och tvärs utan fruktan för kolosserna. Vi ila förbi
Homöberget, hvilket vi nu se från topp till fot, likt en
ståtlig portier, stå på vakt vid ingången från hafvet. —
Storsundet är förstugan — luftig och blå som hafvet själft, och
dess höga bergväggar ljusna i blått mot ytterporten. Själf
har portiern ett litet krypin, ett lummigt och grönt, att
bjuda sina gäster på, det är »Grötviken», som öppnar för
seglaren en vänlig famn till skydd mot den kalla nattbrisen
från hafvet, och hvad gästen har att göra, sedan han väl
fått ned seglen och tändt upp eld — det angifver vikens namn.
O! hvilket landskap af kraft och vekhet på en gång
— allt omsusas af en friskhet, som meddelar sig åt lynnena
där akterut, där röda böcker och kikare äro de mest
använda reseffektema.
Ett kotteri har slagit sig ned kring det stora bordet
och njuter af elfva-kaffet med dopp — minsann tror jag ej
rakt från »Zetterlunds i sta’n»!
Mr Pickwick har ställt sig där framme på den del af
däcket, som kallas kommandobryggan; där tar alltid kapten
Norén med största tillmötesgående emot och är städse redo
med upplysningar.
Kaptenen på en turistångare bör i fullt mått förstå det
bekanta salongsproblemet: en blick på värden och en
bugning för värdinnan — han har sitt öga på den bestämda
kursen och ett lågmäldt ord för rorgängaren, allt medan
han med artighet besvarar mr Pickwicks frågor.
Den förtjusande udden där — som tyckes vilja stänga
vägen för oss dit bort till det blånande tjärran — ja, det
är Sprängsviken med sin gröna gräsmatta och sina lummiga
träd på brant i älfven stupande klippor; det lilla hvita,
gammaldags huset däruppe är en älsklingsplats för alla, för
bofasta och besökande hos den gästfrie disponenten.
Vi dubblera Sprängsvikens udde och få i Sandö en
annan bakgrund med till höger det gamla glasbrukets ry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
