Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kande skorsten och till vänster Sandö såg. Midt emot denna
på sundets andra strand, där svenska flaggan svajar bredvid
det långa, röda huset, är Lunde tullstation, vid hvilken alla
fartyg i älfven skola »klarera» — och inne i sundet, där röken
bolmar från flera håll, förtonande klippor, brädstaplar och
masttoppar — det är en färgrik tafla med blå himmel och
hvita moln däruppe och blå älf och hvit rök därnere, och
bältet emellan är jorden med rörlig färgprakt, som i ett
kaleidoskop, ömsom i strålande sol, ömsom genom slöjor
af rök.
Mr Pickwick beundrar den lätta elegans, hvarmed
»Strömkarlen» svänger och vänder sig i sund och vid bryggor,
då han besöker sina kära stränder!
Potentaterna på älfven ha ej alltid varit så vändbara:
1850 annonserar befälhafvaren på »Elfkungen» i Norrlands
tidningar, att orsaken, hvarför så många passagerare på
till-läggningsbryggorna älfven utefter blefvo besvikna i sitt
hopp att bli tagna ombord, var att »genom fel i
maschine-riet* ångpannan fylldes med vatten, så snart båten stannade,
hvarför den obevekligt måste fortsätta sin färd till
ändpunkten — och mr Pickwick gjorde en lärorik jämförelse mellan
denne Elfkung och mången annan kung, som måste rätta
sin vilja efter statsmaskinen.
För femtio år sedan var dock detta mindre underligt,
liksom vi måste vara beredda på att femtio år härefter
man som en anekdot berättar, att Djursholms elektriska tåg
stannade i åskväder!
Denna älf är, om ej sagornas, dock minnenas hem, och
en Selma Lagerlöf skulle få motstycken till sina
Värmlands-kavaljerer i de gamla tidernas Adalspatroner — och
hvarför ej äfven i nutidens.
Det var — det är ett annat släkte än den unkna
stadsluftens. 70- och 80-åringar äro liksom unga män, och vid
några och åttio års ålder klättrade en gammal sjökapten
som en pojke upp på tornspiran och satte tuppen till rätta.
Och historierna sedan — hur flöda de ej från de gamles
läppar om äfventyr och duktiga karlatag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
