Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reseintryck under en färd från Östersjön
till Atlanten.
Af B. VIeugel.
Vi voro fem, tre damer och två herrar, som den 4:de
Juli 1897 bröto upp från Skellefteå för att tvärs öfver
skandinaviska halfön draga till Bodö. Uppslaget till denna
färd hade vi fått genom herr O. Ottelins skildring i
turistföreningens årsskrift för 1894 af en dylik med Piteå som
utgångspunkt.
För att så fort som möjligt nå A vaviken, ena
ändpunkten af sjöområdet här uppe, hade vi tagit skjuts den
16 mil långa vägen dit, som till större delen går genom
en karg och ödsligt enformig natur. Sedan den vackra
Skellefteådalen vid Varuträsk gifvit oss en sista strålande
afskedsblick, komma mil efter mil af tynande tallar, gråhvit
renmossa och multnande skogsjättar, hvilka i Julinattens
regndis te sig som skeletten af urtidens väldiga djur. Ute
på en gråbrun starrmyr midt i den tröstlösaste ödsligheten
ligga Jörns järnvägsstation och gästgifvaregård. Här
öfver-nattade vi och stannade till kl. 12 följande förmiddag, i
väntan på att det tätt silande regnet skulle upphöra. Men
då ingen utsikt härtill fanns, fortsattes färden. Åter genom
öde bygd, här och där afbruten af enstaka nybyggen.
Somliga af dem, ståtliga röda gårdar, ligga där i
öfver-lägsen ro, omgifna af välodlade tegar, där det gula kornet
går i ax och manshög råg blommar. Andra åter stå där
grå och betryckta, liksom bäfvande för sin egen tillvaro,
på den karga stenbacken vid den frostländta myren. Men
till alla hör en spetsörad lapphund, lika morsk hos fattig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
