Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönhetsrus. När vi kommo ut på stugbron, hade dimman
nyss vikit. Viken låg i en opalfärgad dager med en
skiftning mellan mattaste rosa och ljusaste azurblått. öfver
strandsluttningens flammande blomsterprakt glittrade en
tung daggslöja. Men se vi rätt? Är smörbollen (Trollius
■europeus) tokig, som från Skånes feta ängar tagit ett skutt
hit upp nära polcirkeln? Jo, verkligen, fyllig och gul glänser
-den likt ett tätt stjärnfall i det saftiga gräset. Och den vilda
vinbärsbusken sedan! Är den djärf nog att vilja mogna sina
långa klasar här i midnattssoluns land? Men upp, våra
roddar e! Morgonen ler nu i sin skäraste fägring, öfver
himmeln, vattnet, stranden, hvilken genomskinlig klarhet,
hvilket renhetens majestät! Och i all denna jungfruliga härlighet
äro vi ensamma, ensamma.–Inga hvisslande ångbåts-
pipor, ingen sotig rök, ingen stojande, bråkande
människoskara stör och oskärar detta naturens blida uppvaknande.
Endast en dånande fjällströms djupa röst bryter tystnaden.
Fästligt siradt med breda slingor af den hvita fjällsippan
{Dryas octopetala) stupar Svartberget som en grön mur
brant i sjön. Solen böljar snart gassa het, en morgonbris
blåser upp och gör åter rodden tung. Lite* hvar börja vi
nu hjärtligen längta efter Jäkkvik. Och se, där ligger det
i soldiset, med sina röda gårdar, sina löfklädda höjder, sitt
lilla lappkapell på den utskjutande udden och sitt ståtliga
Peljekaise i fonden. Skada, att härberget här icke
motsvarar omgifningens idylliskt leende skönhet. Blefve
förhållandena i detta fall ändrade, och det lär vara god utsikt
härför, kan turisten icke önska sig ett fagrare ställe att
drömma bort några soliga sommardagar. Äfven vi hade,
lockade af ryktet om ställets naturskönhet, beslutat att slå
oss ned här en kort tid, men däraf vardt intet. Och så
var det myggen, den ökända lappländska myggen, som vi
förut icke alls känt till, troligen på grund af det kyliga
vädret, men som nu i samlad styrka anföll oss. Jäkkvik
är ju också enligt P. Laestadius deras rätta hemland. Nu
kände vi, att vi icke sofvit på ett dygn. En bly tung dvala,
som till och med besegrade det melankoliska surret af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
