Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronans räkning, en för Piteå borgerskap och en för åtta
enskilda delägare, men efterlämnades af kronan till Piteå
stads borgare och enskilda intressenter, hvilka fortsatte
arbetet till 1659, då under krigstid de Norska uppbrände
alla byggnader och förstörde silfververket. >
Hör, hur det dånar, sprudlar, forsar! Det är Rånikjokk,
som med vild fart rusar öfver de svartglänsande klipporna
i Sädvajaurs famn. Borta vid andra stranden, där äfven
ett ystert brusande vattenflöde faller ut, lägga vi till. — Det
är ju Skellefteåälfven, vår egen drottninglika, lugnt
resignerade älf! — Men så den lilla slarfvan här i sitt vackra
barndomshem hoppar, dansar, lefver och regerar, som om
allting vore till endast för hennes skull. Hur älskad, hur
bortskämd den ostyringen är se*n! De gamla fjällen med
hvita hjässor stå där och se med faderligt välbehag ned på
hennes vilda krumsprång; strandens björkar kyssa henne
systerligt ömt, fastän hon näs vist stänker hela skurar af
sitt pärlskum öfver dem, och solen strör med varm
moderskärlek sitt vackraste guld på hennes bölja. Ja, äfven
oss aftvang hon beundran, där vi drogo fram på hennes
blomrika löfklädda strand, den s. k. Wuoggatjålmemorkan.
Wuoggatjålmejaur, du hem för målare och skalder! Att
bo här bland dessa glada, vänliga människor några ljusa
sommarveckor, att med ord eller pensel fånga själen i denna
kvinnligt veka och på samma gång manligt kärfva natur,
hvilket härligt lif! Likt ett underbart klart öga blickar den
lilla sjön upp till en hel krans af snötäckta fjäll. I väster
det bredt massiva Ferras med sina blåhvita snöfält, kantade
af björkskogens gröna gördel. Längre bort blånar Waula
som en aning. I öster och med uppstigning från fjällstugan
skjuta Tjidtjakk med de båda lägre fjällen, Bojmatj, på svenska
hök, och Rautåive, på svenska rödinghufvud, upp sina
glimmande toppar. — En vacker, Eroslik pojke satt och
spelade dragharmonika ute i köket. Det var lif och fart
i låtame. Glömska af såväl utståndna som kommande
mödor svängde vi snart till pojkens förtjusning i väg i en
knämjuk, gammal vals. Ack, sådant trefligt herrskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
