Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäran att bli landsatt å en uppgifven plats utbrast: »Det
kan icke dj—n gå in i alla hål»; ty då jag beskedligt
invände: »Nej, men kapten Jonsson kan», gick gubben med
Viken dit jag ville.
Vi hade snart kommit så långt ut i Kalmarsund, att vi
fingo en öfverblick öfver Kalmar med dess omgifningar.
Den låga stranden i sin rika grönska med den klara himlen
där ofvan bildade en hänförande ram åt vattenspegeln. Vände
vi blicken mot öster, mötte där Ölands solbelysta strand med
landborgens kant framstickande öfver grönskan. I norr och
söder förlorade sig blicken i himmelns och hafvets
sammansmältande oändlighet. Just nu sväfva två barkskepp med
alla klutar till därute i norr. Vår uppfattning är, att de
sväfva i skyn högt öfver hafvets lugna yta.
Nu förnimmas vackra klocktoner ur Q ärran, tilltagande
i styrka, i den mån vi ila framåt. Allmän undran bland
alla oinvigda! Det är en klockboj, som med sin på samma
gång varnande och ledande ton natt och dag, hörd eller
ohörd, kring en vid rymd sänder budskapet om hvar den
rätta leden finnes. Med verklig andakt lyssnade vi till de
välljudande tonerna, och då klockan fullgjort sin tjänst åt oss,
följde vi med tacksamt öga dess gungande rörelse och sökte
att uppfånga ännu en sista af dess toner. Jag var helt visst
ej ensam om den sällsamma känsla, som denna lilla passus
väckte. Klockan därute i det svallande djupet — hvilken bild
af tidens haf och de frälsande makter, som där varna och leda!
Vi anlände till Borgholm just som solen gick ned
bakom fastlandets kullar och fullmånen samtidigt höjde sig i
öster. Ett två timmars uppehåll tillät oss att vandra upp
till den härliga slottsruinen, som redan på afstånd från sjön
sedd väckt vår beundran genom sin storslagenhet och sitt
utomordentliga läge. Mellan skaror af hemvändande
badgäster kryssade vi oss fram längs strandpromenadens gångar,
tills vi nådde kalkklippan, på hvars krön Karl Gustafs borg
är belägen. Vi sträfvade uppför den brant stigande
uppfartsvägen och kommo förbi det till Karl XV:s minne resta
väldiga stenkumlet fram till ruinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
