Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sådan ville gubben synbarligen ej inlåta sig på att
utreda.
Bland antikviteter, som ännu funnos i kyrkan, må nämnas
ett dopfat af drifven messing, hvilket i bottenfältet har
syndafallet och kring randen en inskription i munkstil, som tycktes
mig lyda: »Wart geluk al zeen». I en nisch till höger i koret
lågo några halfklotformiga stenar. Vi sporde vår ciceron,
hvad meningen var med dem. Han upplyste, att det var
förstenadt bröd. En kvinna i socknen hade tagit sig för
att baka bröd själfva juldagsmorgonen; brödet blef sten och
förvaras sedan dess i kyrkan till en åminnelse och varning.
Jag frågade den gamle efter klockorna. Om dessa
visste han föga besked, och han utgjorde i det stycket intet
undantag från sina ämbetsbröder på andra ställen. Ringt
klockorna hade de kanske som denne gubbe i trettio års tid,
men sett dem hade de i allmänhet icke. Det var nämligen
öfver allt ordnadt så, att ringaren kunde stå nere på
vapen-husgolfvet och medelst ett ofta oerhördt långt tåg ringa
klockan. Jag lärde mig snart skatta det praktiska i en
sådan anordning, då jag klättrade upp i tomen för att
beskåda klockorna. Dels hängde dessa afskräckande högt till
väders, dels var vägen till dem ofta allt annat än bekväm
eller trygg.
Emellertid tog jag för regel att trotsa alla olägenheter
och öfverallt krångla mig upp i tomen. Säkert är, att de
vägsträckor jag tillryggalade på ändlösa stegar eller inne i
själfva tommurame, visst icke voro de minst intressanta.
Förutom det, att jag därunder gjorde bekantskap med
åtskilliga märkliga klockinskriptioner, fick jag också tillfälle
att se, huru dessa kyrktorn voro inrättade. Det har påståtts,
att dessa gamla tom i ofredstider kunde användas och användes
till fästningar. Då man gaf akt på deras inrättning,
föreföll ett sådant antagande mycket sannolikt. Den smala
trappan var förlagd inne i muren; från densamma hade man
här och där genom öppningar tillträde till de öfver
hvarandra liggande tomrummen och utåt öppnade sig smärre
ljusgluggar. På många ställen hade man i jämnhöjd med kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
