Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med det att det fasta skenet skymmes af trätopparna,
sätta kura rätt på land..
Lyckligtvis böljade emellertid stormen efter en stund
bedarra och sjön i följd däraf lägga sig något. Till slut
blef det nästan stillt. Vi vågade emellertid ej tillsätta
flera segel utan lade ut ett par åror för att med deras hjälp
närma oss land, hvilket vi uppskattade vara på omkring’ i
minuts (% mils) afstånd. Emellertid kom åter en kåre,
hvarför årorna lades in och stagfocken sattes.
Plötsligt hördes ett väldigt dån, och en hvit strimma,
lik en hväsande blixt, skar genom luften framför båten. Det
var bränningen! Båten for som en pil genom densamma, tog
botten, gjorde så åter ett hopp genom en annan bränning
och låg inom ett ögonblick uppkastad på stranden. Stirrande
på fyrames ljus hade vi nämligen bländats af dem, så att
vi ej märkte, att vi voro ön så nära.
Genom sjön hade vid stranden bildats en ungefär
meterhög, lodrät sandbank, och det var mot denna, som båten
blifvit kastad på sidan. För att nu icke båten skulle kantra
utåt, när sjön sög ut, och därmed alla effekter bli
bortspolade, gällde det att hålla båten på rät köl. Den ene af oss
skyndade oförtöfvadt till fyrstationen att skaffa hjälp, den
andre band en tåglina om lifvet och skyndade några steg
uppåt stranden, körde fötter och ben så djupt som möjligt
ned i sanden och lade sig därpå på rygg för att bilda en
s. k. moring eller pållare. Men läget var ingalunda
afunds-värdt, ty hvaije gång sjön slog till, buktade sig linan, och
när sedan sjön sög och båten ville ut, så fick ryggen en
knyck, så att det kändes som den skulle slitas af. Efter en
half timme kom folk till bistånd med draggar och taljor,
och snart var båten i trygghet och vi själfva, klädda i torra
kläder, bänkade vid en varm toddy.
Klockan 7 följande morgon purrades vi efter en skön
hvila af gamle fyrmästaren och gingo sedan, följda af honom,
till stranden för att efterse, att ej sjön ökat så mycket, att
båten behöfde dragas längre upp. Det var en uppskakande syn,
som nu visade sig. Nordnordosten rasade ännu med full kraft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
