- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1899 /
106

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

å ett nötkreatursfoster öfverensstämmer nämligen väsentligen i
här afhandlade punkter med hjämskålen å de ursprungligfare,
mindre starkt ombildade slidhomsdjuren, t. ex. fåret; både
hjäss- och nackbenen deltaga här ännu jämte pannbenen i
bildandet af hjämskålens öfre yta (bild 3 och 6); oxens hjämskål
genomgår sålunda under loppet af sin individuella
utveckling ett skede, på hvilket fårets hjärnskål under hela lifvet
blir stående. Beträffande de visserligen ännu mycket
ofullständiga kvarlefvoma af oxsläktet från vår jords tidig-are
perioder förtjänar att framhållas, att bufflame — alltså
släktets minst omdanade former — tillika äro de äldsta, de först
uppträdande.

Denna lilla utflykt på den modema zoologiens mest
omhuldade gebit, det morfologiska, sätter oss i stånd att
bedöma uroxens plats bland sina anförvanter. En blick på
hans hufvudskål lär oss, att han är en fullödig representant
för den mest extrema riktningen inom oxsläktet. Han
utmärker sig genom sin betydande storlek — ett i Skåne
funnet skelett af en ej ens särdeles gammal individ har en
längd af omkring 2 meter 70 cm., engelska exemplar äro ännu
större — hvarigenom han öfverträffar alla nu lefvande
släktingar. Denna oxart, som numera ej någonstädes förekommer
i fullkomligt fritt tillstånd, hade fordom en mycket vidsträckt
utbredning. I torfmossar, märgellager och bengrottor — alltså
i lager, som tillhöra den yngsta af de geologiska perioderna,
det s. k. kvärtärsystemet — hafva på flera ställen i Europa
och Asien lämningar af densamma i stor mängd blifvit
anträffade och detta ofta tillsammans med en del andra djur,
hvilka antingen äro fullständigt utdöda, såsom mammuten,
ullhåriga noshörningen och jättehjorten, eller i alla händelser
för länge sedan utrotats på ifrågavarande fyndorter, såsom
renen, bisonten och myskoxen.

Vidare är det ådagalagdt, att uroxen var föremål för
jakt af stenålderns folk, och ingick han nog såsom en viktig
beståndsdel af deras matsedel; härom vittna bland annat ur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:53:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1899/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free