Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ähus’ största behag är och förblir Espet eller den nära
milslånga strandremsa, som ligger emellan Helgeån och
hafvet. An gör nämligen, sedan hon gått nr Homasjön, en
skarp vändning och flyter sedan under en lång sträcka nästan
parallelt med kusten och på halfannan kilometers afstånd från
denna.
Detta Espet är i mitt tycke alldeles förtjusande. Ett
mäktigt flygsandsfält, stelnadt ut i breda vågor och höga
kullar, har här lagt sig till ro. Hela detta fält — utom i
själfva hafskanten, där endast den stripiga strandrågen växer
— är betäckt af ljung, mossa och skog. Ljungen fram på
sommaren blixtrande röd, mossan grå på kullama och
ljusgrön här och där i svackorna, liknande i senare fallet saftiga
ängsbitar. Detta är den närmaste beklädnaden, som dock ej
räcker till öfverallt, hvadan den hvita sanden som oftast
glänser fram. Skogen, som planterats för att binda marken,
består mest af furor — pinier kan man säga — med kala
stammar och täta, mörkgröna kronor, men äfven ek och björk
ser man. En stor del af Espet tillhör kronan och är
följaktligen fint och väl hållet, hvilket äfven kan sägas om de
enskildes lotter. Det hela ser också ut som en park.
Träden stå så glest, att man mellan dem har långa utsikter,
och marken är fri och jämn, så att man ej behöfver någon
stig, utan kan gå öfverallt. Torrt är det under foten, om
det också regnat aldrig så mycket, ty det är sand, sand,
hvart man vänder sig, en stor fördel under en våt sommar
som denna.
Och så hafvet med den härliga brädden! Här ligger
sanden alldeles bar, så att det några steg från vattnet är
rätt tungt att gå; men alldeles invid vågskvalpet, på själfva
den lekande brädden, är det fuktigt och i följd däraf
tämligen hårdt. Här lustvandrar man, kneippar, tar de
läckraste bad med soltorkning, gräfver i sanden och njuter af
luften — första klassens luft, renad af hafvet, torkad af
sanden och doftande af barret!
Men för att bedöma östra Skåne var det inte nog med
att hafva sett Kristianstad och Ahus. Jag beslöt mig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
